Nelly.com

torsdag 31 mars 2011

En tillbakablick på min och min makes andra resa till Puerto de la Cruz på Tenerife i början på 1970-talet.

På den tiden var vi fortfarande nybörjare på utlandsresor. Men vi bodde i Puerto de la Cruz, som ligger på öns nordsida. Med många resor dit senare, så har jag blivit älskare till den här delen av ön.

Puerto de la Cruz är en gammal stad med mycken historia. Jag har hämtat lite bakgrund hos Travellink, som du kan läsa här nedan.
På 200-talet beboddes Teneriffa av guancher, en folkgrupp som tros ha kommit från Nordafrika. När spanjorerna kom med vapen, mer avancerad teknologi och främmande sjukdomar besegrades guancherna. Ön faller i händerna på spanjorerna 1496. På 1600- och 1700-talet blandas portugiser och kastiljaner med de överlevande guancherna till dagens Teneriffabor. Vin blir största exportvara. Santa Cruz blir öns huvudstad och europeiska handelsmän bosätter sig här.

År 1852 deklareras Kanarieöarna som ett frihandelsområde och handeln med det koloniala Afrika ökar. Ångbåtar tar de första turisterna till Puerto de la Cruz. Kanarieöarna delas i mindre provinser. Direktflyg till Teneriffa börjar gå 1959. Kanarieöarna garanteras autonomitet med egen författning och valda representanter 1983.


Vi hyrde en bil en dag och åkte ner till Los Christianos, som på den tiden inte var så modernt och utbyggt. Där fanns det några hotell, men det vi märkte mest av var hamnen där.


Här sitter min man och myser i hamnen.


Vi hyrde ju en bil skrev jag. Det var den röda du ser här. Det var också den enda som hade fått parkeringsböter. Varför begrep vi inte, för det stod ju flera där. Men eftersom det var en hyrbil, så struntade vi i böterna. Det är ju preskriberat nu. ;-D


I Puerto de la Cruz finns det berömda poolområdet Lago Martianez. Det var ritat av den kände arkitekten César Manriques. Det är saltvattenspooler och vattnet hämtas direkt från Atlanten. Det finns sju olika pooler i området.



Här sitter jag och ska bli serverad grillad kyckling. Inte alla förstås. Men det var rätt festligt, för man hissade upp maten mitt i en öppning i golvet på restaurangen från köket, som låg lägre än själva serveringen.


Efter maten blev det en kopp kaffe. Jag kan berätta att flera år senare brann restaurangen ner helt och hållet. Sen stod det övergivet och ingenting hände på länge. Så rev man det och byggde en galleria i stället.



Vi tog en resa upp till Teide med en taxi en dag. Det blev en heldag. Här sitter jag strax nedanför toppen på Teide och det är ju Spaniens högsta berg på 3178 meter.

                                     

Toppen och bergskedjan är snöbemängda för det allra mesta. Men ibland så töar det bort över bergeskedjan i alla fall.

Här står jag allra högst uppe på berget. Då fick man klättra upp till toppen men det är förbjudet idag. Turisterna har tyvärr tagit med sej stenar därifrån, så berget blev lägre och lägre. Man måste ha specialtillstånd för att få komma högst upp nu.


Så var det min mans tur att stå allra högst uppe. Det finns alltså ett kors där, som betecknar den största höjden.


Nu sitter jag en bit nedanför toppen. Jag har en bit svavel i handen. Det doftade svavel hela vägen, för Teide är en vulkan, men den har inte varit igång sen mycket länge.


Här sitter maken i snön och solskenet. Vill du läsa mer om Teide kan du gå in här. Klicka på bilden, så kommer du till Vikipedia.



Man kommer upp till toppen med den här kabinbanan. Lite hissnande förstås. Men jag brukar inte lida av höjdrädsla.



Så kan du se hur högt och långt den går.


Här står jag med vår brasilianske chaufför, som körde oss runt hela dagen.


Så kan du se hur det ser ut på Las Cañadas, som platån på höglandet heter. Det är torr växtlighet mest Teideginsten, som är speciell där. Platån är helt enkelt den gamla kratern.


Så blev det en bild till på platån. Om du kollar på bilden, så står det faktiskt ett djur i mitten. Det är kanske inte så lätt att se, för bilderna är ju gamla och scannade. Men jag lyckades inte zooma in och göra bilden skarpare. Filmen Apornas planet är inspelad här uppe i Las Cañadas.



Nu är vi på väg ner från Teide igen. Det här är en naturlig bildning i berget, som kallas La Marguerita de la Piedra. Om stavningen är rätt kan jag inte säga. Har sökt förgäves på Google. Man menar att den liknar en prästkrage, som vi säger.



På sluttningarna växer en speciell kanarisk tallsort som kallas för Pinus canariensis. Kanarietallens långa, mjuka barr, som kan bli 20 – 30 cm långa och sittande tre tillsammans, användes förr bl a som stötskydd vid packning av bananer. Vid dimma kondenseras vatten på de långa barren och droppar ner på marken, vilket medför att tallskogen är mycket betydelsefull för vattenhushållningen på Teneriffa. Stora delar av de ursprungliga tallskogarna har avverkats för att ge ved, virke etc.Källa: Club Escandinavo Sur.


När vi var här, så odlade man fortfarande bananer inom och utanför själva stan. Där detta fotot togs finns idag en stor bebyggelse med fina dyra vackra villor. Men det finns fortfarande något som heter El Bananera, där man visar hur bananerna utvecklas och man har även en hel del andra växter där.



Min man var fotbollstokig och då var det ju klart att vi skulle gå på en match på El Peñon. Det var fortfarande grusplan på den tiden, men den har bytts ut mot konstgräs.


 Här syns målet och det blev också målet för den här resan till Puerto de la Cruz på Tenerife.

Glöm inte min andra blogg. Den kan du hitta här.

********************************************************************************************
Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

 Gilla

fredag 25 mars 2011

Jag har sett en resevideo på YouTube, som jag rekommenderar.



Lite skoj kan vi väl ha ibland?


Billiga flyg?

Klicka på bilden här nedan så kommer du till min andra blogg.


*********************************************************
Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

Gilla

fredag 18 mars 2011

Rekordnotering jämnt antal.

Jag ville bara berätta att jag redan har fått ett jämnt antal besökare här sen starten. Hela 400 besökare redan. Hurra! Välkomna ännu flera gånger.

********************************************************************************************

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

Gilla

onsdag 16 mars 2011

En gammal nostalgitripp igen.

Min man och jag skulle resa till Berlin 1976 och tog bilen hemifrån till Trelleborg för vidare befordran till Sassnitz. Resan över havet gick bra.



Men det var jobbigt att komma in i Östtyskland. Passpoliserna och tullarna tog god tid på sig och vi fick vänta länge innan vi kom in i landet. Vi hade en bärbar radio med oss och den trodde de var en spionmackapär.

Men vi kom iväg mot Berlin så småningom. Men det var bara det att vägskyltarna menade Östberlin. Det fattade vi inte, så det bar bara iväg. På ett ställe fick vi stanna för en lång bilkö. Man hade sänkt bommarna vid en tågövergång och där fick vi vänta länge.



Det tog minst en halvtimma innan bommarna höjdes, när tåget hade kört förbi. Så körde vi förbi ett flygfält tror jag att det var och sen dröjde det inte länge innan vi blev stannade i en vägspärr. Vi fick följa med in i en byggnad och blev bötfällda med en gång. Vi var alltså fortfarande kvar i Östtyskland och det visste vi inte. Det vara att betala böterna på stående fot och vända bilen, köra tillbaka och ta den rätta vägen till gränsövergången. Vad den hette kommer jag inte ihåg efter så många år. Vi hade ingen karta, så vi hade ingen aning om vart vi skulle tagit vägen.

Men vi kom ju så småningom till Västberlin och där tog vi promenader hit och dit. Vi kom bland annat till den enda gränsövergången till öst, Checkpoint Charlie.


Här kunde man bese muséet för dem som hade lyckats att ta sej över till väst. Man kunde titta över till öst från en speciell plats intill.

En dag tog vi en bussresa över till Östberlin och där såg vi verkligt flotta byggnader intill de breda gatorna vi åkte. Men det var bara fasaderna som var till ögonlyst. Baksidorna var rena slummen fick vi reda på.

Så fick vi se en minnesplats för de döda sovjetiska soldater, som hade mist livet vid krigets slutskede.



Jag har gjort ett bildspel, som du kan se om du klickar på bilden här nedan.




Glöm inte min andra blogg: Kärvänligt 2
**********************************************************************************************

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

Gilla

torsdag 10 mars 2011

En resa bakåt i tiden.

Idag såg vi ett program på TVn som handlade om Granada och då blev jag så inspirerad att jag tittade igenom mina gamla scannade bilder från Granada och Ceuta i Spanska Marocco. Då tänkte jag att det kunde vara trevligt att visa hur det såg ut där 1971 eller var det 1972?



Det var min man och jag, som reste till Torremolinos för andra gången. Här står jag vid en vattenbassäng, där man fortfarande hämtade sitt vatten då.


Alldeles intill hittade vi dessa damer, som tvättade sina kläder i en kanal.



Vi köpte en utflykt med buss till Granada och Alhambra. Här syns båda. Detta var i början av våra Charterresor.


Nu har vi kommit in på Alhambra. Det fanns vackra vattenspel, men eftersom det var min man, som fotade blev det inte alla gånger de saker som jag saknar nu. På den tiden var det inte jag som höll i kameran.


Här står jag och tittar ut från ett vackert fönster i Alhambra.


Det här var ju ett tjusigt valv. Men tyvärr så var jag nog inte så intresserad av kultur på den tiden och vår guide berättade nog inte så mycket heller. Man var nämligen tvungen på den tiden att ha en spansk guide med också. Det var en äldre herre, som nog inte pratade så mycket engelska heller, så man begrep vad han sa.


Här står jag tillsammans med den danske guiden och en dam.


Nu kan man se ett av tornen på Alhambra.


Detta är ju en vattenreservoir igen. Fint kaklat.


Ytterligare en utsikt från Alhambra om jag inte minns fel.

Nu har vi kommit till en grotta, där vi fick underhållning med spanska danser av zigenare. Damerna dansade och herrarna spelade gitarr.


De var både vackra och duktiga.


Som du ser, så hänger det fullt av kopparkittlar och liknande i taket. Det var ju sådant som man ville sälja till turisterna.



Här är det den vackraste av flickorna. Det var ju min man som stod bakom kameran. :-) Vi andra fick sitta på bänkarna längs väggarna.


Nu har vi hamnat i Granada stad. En fin staty och ett vackert vattenspel



En annan dag köpte vi en utflykt till Ceuta i spanska Marocco. Här ser man Gibraltarklippan.


Nu har färjan anlöpt Ceuta, sen vi hade korsat Gibraltar sund.


Numera hade man bara kallat detta för turistfälla och visst var det det. Men vi tyckte att det var spännande att få sitta på en kamel.


Strax innan vi  kom in till själva staden, blev jag ombedd att ta hand om de här ormarna. Men det hade jag ingen lust alls till, så det blev den danska guiden, som fick ställa upp.



Nu har vi kommit in till Kasban. Det var mycket folk och guiderna sa att vi var tvungna att hålla oss i närheten av dem, för annars var det risk att man skulle gå vilse.


Vi besåg bland annat ett vackert palats och här såg vi den här tronstolen. Men man fick inte prova den.


Här ser man folkvimlet och bara en del av alla försäljarna.



Här blev jag ombedd att handla av den lille killen. Vad det var för nåt, kommer jag inte ihåg. Men en sak handlade vi i alla fall. Nämligen ett sängöverkast, som vår äldste son fick. Nåt annat kommer jag inte ihåg idag och kan ju inte fråga heller eftersom min man dog 1979.

Du kommer till min vanliga blogg om du klickar HÄR

*******************************************************

Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

Gilla