Nelly.com

torsdag 2 juni 2011

Vår resa till Side i Turkiet.

Jo, vi skulle ju resa till Turkiet till en ort som heter Side. Vi har ju en vän till många här i bloggarnas skara. Hon kallar sig Fenixmona och vad hon inte vet om Side är inte värt att veta. Mona och hennes man skulle resa ner en vecka efter oss, men vi träffades och hade kul, när de hade kommit ner.

Bilderna här tog jag första veckan vi var där. De här båtarna liknar ju piratskepp och de är utflyktsbåtar. Dessa ligger utanför stranden varje dag ungefär vid lunchdags och det har dom nog ombord också. Vi var ute på en promenad, när jag fick det här motivet.


Det sägs ju att turkarna kör som galningar, men det här var väl att ta i lite grann. Turkarna lär ju inte ha behövt ha körkort ens en gång förrän sent. Vi var i Alanya 1998 och åkte taxi en gång och chauffören körde som om han var jagad. Min man sa, när han såg de höga kanterna på gatorna, att det var precis som att man var på ett Tivoli och körde radiobilar. Bilarna skulle ha kanterna att studsa mot.

Vi åkte taxi den här gången också och chaufförerna har inte lugnat ner sig ett enda dugg. Det kan jag skriva under på.


I Side finns det en hel del gamla ruiner att se på. Den här ruinen är en amfiteater, som rymde mycket folk en gång i tiden.

Det är ju vår där nere och blommorna har slagit ut till max. Klicka på bilden här, så kommer du till ett bildspel med enbart blomster.

I Turkiet är dom ju kända för att ha många märkeskopior. Här har man till och med kopierat vårt varumärke Ullared. Det fanns flera sådana, som att man sa att man sålde billigare än Kapp-Ahl, men det var ju inte samma slags varor ens.
            

På vårt hotell fick vi underhållning på kvällarna och vad kunde vara mera turkiskt än en magdansös. Hon kunde verklige skaka loss.


Eftersom vi hade All Inclusive på vårt hotell hände det sej att vi gick ut och åt några gånger också. Vi var sugna på fisk, för det är nåt vi tycker om och det fick vi inte serverat på hotellet mer än en gång på 14 dagar. Vi provade på den här restaurangen, som hette Charlies. Där berättade "inkastaren" att de var en familj med 14 barn och flera av dom jobbade där.

Ja så kommer vi till den dagen då Fenixmona och hennes man kom ner till Side. Vi träffades naturligtvis och blev också bekanta med en familj dom hade träffat på sitt hotell. De håller kontakten även här hemma i Sverige. Det visade sej också att jag hade bott på samma ställe som dom har gjort, så vi fick kontakt och hade många gemensamma bekanta.

Klicka på bilden ovanför, så kommer du till Fenixmonas sida. Om du sen vill veta mer om Side, scrollar du längre ner i hennes sidokolumn, så hittar du hennes Sideblogg också.



Här sitter vi i ett stort gäng med Fenixmona preciderande längst uppe. Vi hade jätteroligt och gick nästan alla ut och åt middag tillsammans.

Det här blev sista bilden, men klickar du på den, så kommer du till mitt Resealbum på Reseguidens sida. Där kan du se flera och större bilder med annan text också.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla