Nelly.com

torsdag 10 juli 2014

RESAN TILL KOS 1993

Första gången vi var på Kos, var 1992 och nu är vi där igen och hälsar på släkten, som den var då. Vi blev bjudna hem till min systerdotter, Jia och hennes man, Osman. Hon bor hemma i Sverige numera, men han bor kvar där nere. 
 Här är vi hembjudna till familjen och det är Osman, som är grillmästaren.
 Det var inte nån liten grillafton. Här syns ändå bara några av gästerna. Däribland min lillasyster, som syns sleva i sej av maten.
 Nu är vi ute på stan och går genom gatorna i "Gamla Stan". Det är tidigt på morgonen, så det syns inte till så många turister än. När man väl har öppnat sina butiker, så blir det trångt på gatan.
 Här är det Sibbe, som står utanför ett ställe, som nog inte finns kvar idag.
 Nu har vi åkt bil till den lilla byn Zia, som är berömd för sin vackra utsikt och många butiker, som säljer saker och ting. Jia sitter längst till vänster och till höger om henne sitter min syster Nittan, hennes Mamma. Allihop trängde vi oss in i Jias bil och fick faktiskt plats, trots att den var rätt liten.
 Det blev ju meze förstås, så vi kunde smaka på olika sorters mat. Se så trångt det var vid bordet. Jag satt ju ändå inte med, men alla fick plats i bilen.
 Zia är ju som sagt känt för sin vackra utsikt över bergen och ner i dalarna.
 Plötsligt var jag med på en hörna, när det blev kaffedags.
 Här är det  mera utsikt ner från berget.
 Nu är det en annan dag. Sibbe sitter på vår balkong på hotell Manolis Paritsa, samma som året innan.
 Syrran var med också. Hon som hatar att blir fotograferad, ställde upp i alla fall.
 Jag fick ju chansen också att spöka mej lite.
 Nu har vi kommit till den vackra kyrkan mitt i stan. Jag frågade om lov, om jag fick fota och det gick bra.
De grekiska kyrkorna är så vackra och det är alltid trevligt att kika in och se på allt det fina.
 Nu kommer vi till ett blivande övergångsställe. Se, man sitter ner och målar strecken för hand. Just här, finns i dag trafikljus åt flera håll. Utvecklingen har sannerligen gått framåt.
 Vi vaknade en natt av en kraftig smäll. Vad det var fick vi reda på dagen efter. Det var den här minareten, som hade fått en bomb i trappan och blivit raserad.
Vi fick ytterligare sällskap efter en vecka. Killen längst fram är Sibbes dåvarande svärson Janne och tjejen är hans dotter Ingela. De bodde på ett annat hotell än vi och de hade just kommit.
 Detta är hotellobbyn. 
 Och här i en annan vinkel.
 Vi var ute en kväll, dagen innan jag skulle fylla år. Den här orkestern spelade verkligen bra.
 Se som syrran njuter. Ingela och Janne var trötta efter resan och gick snart. Så dom missade att orkestern spelade Happy Birthday för mej klockan 12.
 Sibbe gick ner först och inhandlade en vacker bukett blommor till mej nästa morgon. 
 Flaskan är en champanjeflaska, som Manolis, chefen på hotellet gav mej vid frukosten.
 På kvällen åkte vi upp till en liten by ovanför stan. Den kallas för turkbyn, för det bor så många turkättade där. Turkarna regerade ju över Kos i flera hundra år.
 Det var Osmans kusin, som just hade öppnat här och vi åt mezes för fulla muggar.
 Här visar Sibbe för Jia och hennes yngste son, Allan, hur han kunde bryta av tummen och dra den ut från handen. Allan var helt faschinerad och glömde det inte. Vi var på besök hemma hos dem, när han var så gammal som 13 år och då kom han och frågade hur Sibbe burit sej åt. Då fick han lära sej tricket också. Denne lille blonde killen är numera vuxen med svart hår och skägg.
 Jia bjöd på egentillverkad tårta och här ska jag blåsa ut ljuset. Osman tänkte sej att betala kalaset, men det ville Sibbe göra. Så när kusinen kom med notan drog han av ännu mera på priset. 
Jag fick en champanjeflaska från Fritidsresor också som födelsedagspresent. Därav de många flaskorna.
 Osman och Jia hade ett kafé, som hette Café Chiao. Här står hon bakom disken.
 Så tog jag ett foto på hela personalen.
Så blev det en kram systrarna sisters emellan just på Café Chiao.
 I den här hålan föll jag och skrapade knäna och slog sönder shortsen jag hade på mej. Man hade plockat bort nåt träd och jag såg inte hålan utan stöp rakt ner i den.
 Farbrorn här kallade vi för Mister Donut, för vi brukade köpa varsin donut och en liter mjölk, som vi åt och drack. Här ser vi Mister Donut med hela sin familj. Om jag inte tar miste, så äger han fortfarande stället och flera andra konditorier också.
 Nu sitter vi på Plaza hos Abraham, han med den randiga tröjan. Nu är han både gift och tvåbarnsfar. Det är alltid hos honom vi fortfarande brukar gå, när det gäller havsbad och goda luncher.
 Familjen Manolis i receptionen på hotell Manolis Paritsa.
Även om vi inte har bott här på många år, utan bott på andra hotell under årens lopp, så känner både Manolis och hans hustru igen oss varhelst vi träffas. Ja detta blev en lång beskrivning om vår resa till Kos 1993. Andra resan dit. Idag så har vi rest dit sammanlagt 12 gånger och fler blir det.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla