Nelly.com

fredag 19 augusti 2016

TILLBAKABLICK TILL FÖRSTA RESAN TILL MALLORCA TILLSAMMANS

Idag har det varit en hel del snack om Mallorca tillsammans med Berts dotterdotter Jessica. Vi rekommenderade Palma Nova och hotell Rosa del Mar. Så jag kom att tänka på första gången vi var på Mallorca tillsammans Bert och jag.
Då bodde vi på ett hotell, som hette Loro Verde. Det betyder ju Gröna Papegojan. Man har gjort om det till ägarlägenheter numera. 
Då hade vi nyligen träffat varandra och var unga. Så här såg jag Gunilla/Gilla ut 1980. Det är stor skillnad mot idag minsann.
Och detta är Bert även kallad Sibbe. Men konstigt nog så solade han inte här. Han är ju galen i att sola.

Så här såg serveringen ut då.
Numera har man byggt ut stranden, så det är en lång, bred, fin promenad förbi här.
En dag hördes det högljudd musik nånstans ifrån. Det visade sig vara besättningsmän från den amerikanska flottan. Det var första gången jag såg och hörde en så kallad bergsprängare.
Killarna var glada i hågen och satt igång att dansa till musiken också.
Till och med jag fick vara med på en hörna. 
Den här utsikten hade vi från "vår" strand. Därute ligger det en större båt och därifrån kom det besättningsmän bärande på stora brickor. Det sades att det var en stor känd tidningsägare, som hade den och skickade in sin besättning, för att hämta mat. Det skulle väl bli ett stort partaj ombord på kvällen.
Så här såg servitören ut på Loro Verde. Nu när det har blivit modernt med stort skägg, skulle han ha platsat nu också.
Så här såg vi ut tillsammans på den tiden. Vi höll oss nästan hela tiden på den här badplatsen, för Bert har alltid varit och är fortfarande glad att sola. Det var min första gång på Mallorca, men Bert hade varit där för många flera år sen.




Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

tisdag 26 juli 2016

MITT FÖRSTA BESÖK I VISBY.1996

Jag blev plötsligt inspirerad att berätta om min första resa till Visby 1996. Det beror på att min släkt på Pappas sida kommer därifrån. Och jag hade fått tag på ett par gamla dagböcker, som min Farfars Farbror Carl Silvius Lindström hade skrivit. Så jag blev intresserad av hur det såg ut i Visby numera. Han hade ju beskrivit hur det såg ut i mitten av 1800-talet.
Jag tog en bussresa hemifrån först till Oskarshamn 
Sen blev det en färja till Visby.


Där hade jag beställt ett boende på Mellangatan, som låg innanför murarna i stan. Jag installerade mig och gick sen en gata uppåt i stan.
På håll såg jag mitt mål, som var Sankt Drottens gata nummer 10. Det kallas också för Engeströmska huset efter de som hade bott där, sen familjen Lindström hade flyttat till Fardhem på "landet".
I detta huset bodde alltså en gång i tiden min familjs anfader, Kronofogden Gustaf Lindström med sin stora familj på 13 barn. 
Jag kunde ju inte bara knacka på, utan begav mig till granntomten, där det var massor av folk. Det var ju Medeltidsveckan när jag var där. Så det var packat med folk överallt kom jag att märka så småningom.
Därifrån kunde jag i alla fall se baksidan av St. Drotten nummer 10.
Nere i en källare satt det "munkar" och sjöng gamla visor i medeltida stil.
Ute på gatan mitt emot St. Drotten 10 fanns det en ruin efter St, Drottens kyrka. Det ser kanske lite lustigt ut med de moderna bilarna mot ruinerna. Visby kallas ju för rosornas och ruinernas stad. Inte utan anledning.
Senare på kvällen var jag ute på en promenad i stan och fick bland annat den här fina utsikten.
Dagen efter gick jag upp på promenad igen. Det här är Valvgränd. Stan har ju många gränder också.
Detta är kyrkan med många namn. Det är en från början tysk kyrka men är numera Domkyrka men kallas också Mariakyrkan.
På min promenad träffade jag på Britta Lundahl, som var gift med Bengt/Bisse Lundahl. Han var ättad efter samma anfader som vi. Hon står här i deras dotters butik och säljer hennes keramik.
Så till den fantastiska titten hos Doktor Ingemar Engeström, som bodde i huset numera. Huset byggdes ju på medeltiden nån gång och Ingemar Engeström höll på att restaurera hela fastigheten. Här syns en spis, där man kunde elda.
Här ser vi ett rum, som tydligen användes redan. Det är ju modern inredning.
I källaren fanns en ateljé, där hans hustru höll till och gjorde keramik.
Jag kommer ihåg att hon hade gjort keramikplattor till nån kakelugn. Om det var denna kommer jag inte ihåg. 
Det kan också vara till den här kakelugnen.
Hon gjorde i alla fall typiska Gotlandshus, som vi kan se här.
Här är ytterligare ett nästan färdigt rum. Kolla hur tjocka väggarna är.
Man var mycket noggrann med att använda rätt sorts färger. Det var mycket med den här vackra blåa färgen.
Det här är samma rum som det förra.
Huset var ju i flera våningar och så här såg trappan upp till nästa avsats ut. Den är ju inte färdig här.
Jag gillar gamla skraltiga dörrar överallt, så jag fick mitt lystmäte också.
Här var det nästan färdigdukat med kandelabrar och allt. 

Ett kuriosum kan nämnas. Det är nämligen så, att Gustaf den tredjes mördare, Ankarström bodde i huset ett tag i slutet av 1700-talet. Det beskrivs i boken Puktörnet, som Pelle Sollerman har skrivit. Huset ägdes då av Lars Schwan, f.d. postinspektör. Han hade det mellan 1791 och 1792 enligt den ägarförteckning, som jag har skrivit ut.
Boken är intressant att läsa, inte bara för att Ankarström bodde där, utan för hans vistelse på Gotland över huvudtaget.

Det sägs också att det spökade i huset och att det var ett fängelse i källaren. Där var det lågt i taket minsann. 

Det blev ju en hel del, att beskriva första dagen i Visby, så jag tänker sluta här. 


Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

måndag 6 juni 2016

GAMMALT MINNE FRÅN PARIS.

Idag har jag botaniserat bland mina gamla bilder. Vi var i Paris för att gå på en modemässa där.
Det var ju förstås viktigt, vad som fanns i Paris. Det avhjälptes med den här guideboken. Första besöket gick bra tack vare den.
Triumfbågen besökte vi förstås.
Den här gången var det ryskt besök av presidenten vem det nu var. Jag har glömt och kan inte googla fram det. Det var alltså orsaken till alla människor kring Triumfbågen. Han lade i alla fall ner en krans till åminnelse av den okände soldaten.
Det fanns folk som gillade besöket i alla fall. 
Man kan nog lätt räkna ut, var jag står nånstans?
Här har jag hunnit ända upp.
Utsikten var fantastisk över Marsfältet, som det kallas.
Maken hade bråttom ner, för att fota mig på den övre avsatsen.
Det här var mitt/vårt första besök i Paris och Modemässan där.
Det var ju tvunget att ta ett foto härifrån. Det är/var en mycket känd krog. Men vi åt aldrig där.
Nu är vi uppe i konstnärskvarteren och kikar på vad de gör där. Det heter ju Montmartre och var vid Place du Tertre.
Här beundrar jag och en kollega en clowntavla. Vi tyckte tydligen att den var rolig.
Här var det en annan känd krog. Men maken som fotade fick inte med hela namnet. Au Pied de Coucon. Jag har för mig att det betydde Grisens fot eller nåt sånt. Jag har glömt mycket av min franska.
Detta är en bit av kyrkan Sacre Caeur.
Jag kunde inte låta bli att visa den här roliga affischen.
Nu är vi på väg hem igen och stod vid flygplatsen tillsammans med ett par kollegor, som vi hade träffat på mässan.
Mina bilder är scannade och inte så bra. Det var dessutom så längesen, som i början på 1970-talet 


Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla