Nelly.com

söndag 25 september 2016

ANDRA GÅNGEN I PALMA NOVA PÅ MALLORCA.

Jag berättade ju om den första gången jag kom till Mallorca och Palma Nova år 1980.


Nu blir det en berättelse om andra gången. Det dröjde rätt många år till vi åkte dit igen ända till 2003.
Vi hamnade på ett hotell, som heter Hotell Hawaii. Det här var vår utsikt från hotellet.'

Den här gången åkte vi in till Palma stad. Det blev en bild här på La Seu, den vackra katedralen. Men den var stängd då för ombyggnad och renovering.
Det här är en bassäng mitt emot katedralen.
De här byggnaderna är i modernistastil, som man säger i Spanien. Det är ett par elever till den kände arkitekten Gaudi, som började bygga den kända, ännu ej färdiga Katedralen La Familia Sagrada i Barcelona. De arbetade helt i hans stil och resultatet blev så här.
Vi var mycket ute och promenerade på dagarna. En dag mötte vi den här fullpackade åsnan, som jag fotograferade. Jag fick en utskällning av föraren, för jag hade inga pengar att betala fotograferingen med.
Nu var vi och hälsade på vid vårt gamla hotell Loro Verde. De hade byggt om och ut serveringen. Den här tjejen var från Frankrike och serverade oss. Du ser vilka godsaker det blev.
Så hade vi varit och beställt en bussutflykt över berget La Tremuntaña, som sträcker sig längs den västra kusten på ön. Vi köpte resan genom en liten resebyrå på "gatan". Jag hade hört på annat håll, att man inte ska köpa genom sin researrangör, för det blir mycket dyrare.
Vi fick först åka in till Palma att hämta upp flera resenärer. Sen fortsatte vi med bussen uppför berget, som synes här ovanför.
Vägarna gick uppåt och neråt och runt om sig själva. Det var många tävlingscyklister, som dels körde om oss på vägen ner och vi körde om dem på uppåtvägarna.
Här gick det en väg ovanför oss över ett valv.
Så här ringlade vägarna uppåt och neråt.
Här stannade vi för en lunchpaus i La Calobra. Vi hade skaffning med oss från hotellet för vi hade fått All inclusive i resan.
Längre upp här kan du se restaurangen, där vi åt vår medhavda matsäck. Det räckte att man beställde lite att dricka.
Sen åkte vi med en liten färja till Porto Soller. Där stod bussen och väntade ett tag upp från hamnen. Det blev att springa, för båten var försenad och vi skulle upp till staden Soller och ta tåget där in till Palma.
Det gick en spårvagn upp till Soller. Den hade ursprungligen kommit från San Francisco i USA. Det var den vi fick skynda oss till, för att hinna med tåget till Palma.
Så här såg tåget ut. Den kallades för Apelsinexpressen, för vägen gick genom apelsin- och citronplantager. Egentligen hette tåget Ferrokaril de Soller.
Så här såg den ut inuti.
Och här syns det apelsiner.
Jag kom med på en bild, när vi hade kommit fram till Palma och inväntade bussen, som skulle ta oss "hem" igen. Tåget hade då gått igenom 12 eller 13 tunnlar.
Vi hade verkligen en spännande resa den här dan. Vi fick en mycket duktig guide under den här resan. Resan har jag ändrat lite på, för en del glömde jag i hastigheten.


Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

fredag 19 augusti 2016

TILLBAKABLICK TILL FÖRSTA RESAN TILL MALLORCA TILLSAMMANS

Idag har det varit en hel del snack om Mallorca tillsammans med Berts dotterdotter Jessica. Vi rekommenderade Palma Nova och hotell Rosa del Mar. Så jag kom att tänka på första gången vi var på Mallorca tillsammans Bert och jag.
Då bodde vi på ett hotell, som hette Loro Verde. Det betyder ju Gröna Papegojan. Man har gjort om det till ägarlägenheter numera. 
Då hade vi nyligen träffat varandra och var unga. Så här såg jag Gunilla/Gilla ut 1980. Det är stor skillnad mot idag minsann.
Och detta är Bert även kallad Sibbe. Men konstigt nog så solade han inte här. Han är ju galen i att sola.

Så här såg serveringen ut då.
Numera har man byggt ut stranden, så det är en lång, bred, fin promenad förbi här.
En dag hördes det högljudd musik nånstans ifrån. Det visade sig vara besättningsmän från den amerikanska flottan. Det var första gången jag såg och hörde en så kallad bergsprängare.
Killarna var glada i hågen och satt igång att dansa till musiken också.
Till och med jag fick vara med på en hörna. 
Den här utsikten hade vi från "vår" strand. Därute ligger det en större båt och därifrån kom det besättningsmän bärande på stora brickor. Det sades att det var en stor känd tidningsägare, som hade den och skickade in sin besättning, för att hämta mat. Det skulle väl bli ett stort partaj ombord på kvällen.
Så här såg servitören ut på Loro Verde. Nu när det har blivit modernt med stort skägg, skulle han ha platsat nu också.
Så här såg vi ut tillsammans på den tiden. Vi höll oss nästan hela tiden på den här badplatsen, för Bert har alltid varit och är fortfarande glad att sola. Det var min första gång på Mallorca, men Bert hade varit där för många flera år sen.




Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

tisdag 26 juli 2016

MITT FÖRSTA BESÖK I VISBY.1996

Jag blev plötsligt inspirerad att berätta om min första resa till Visby 1996. Det beror på att min släkt på Pappas sida kommer därifrån. Och jag hade fått tag på ett par gamla dagböcker, som min Farfars Farbror Carl Silvius Lindström hade skrivit. Så jag blev intresserad av hur det såg ut i Visby numera. Han hade ju beskrivit hur det såg ut i mitten av 1800-talet.
Jag tog en bussresa hemifrån först till Oskarshamn 
Sen blev det en färja till Visby.


Där hade jag beställt ett boende på Mellangatan, som låg innanför murarna i stan. Jag installerade mig och gick sen en gata uppåt i stan.
På håll såg jag mitt mål, som var Sankt Drottens gata nummer 10. Det kallas också för Engeströmska huset efter de som hade bott där, sen familjen Lindström hade flyttat till Fardhem på "landet".
I detta huset bodde alltså en gång i tiden min familjs anfader, Kronofogden Gustaf Lindström med sin stora familj på 13 barn. 
Jag kunde ju inte bara knacka på, utan begav mig till granntomten, där det var massor av folk. Det var ju Medeltidsveckan när jag var där. Så det var packat med folk överallt kom jag att märka så småningom.
Därifrån kunde jag i alla fall se baksidan av St. Drotten nummer 10.
Nere i en källare satt det "munkar" och sjöng gamla visor i medeltida stil.
Ute på gatan mitt emot St. Drotten 10 fanns det en ruin efter St, Drottens kyrka. Det ser kanske lite lustigt ut med de moderna bilarna mot ruinerna. Visby kallas ju för rosornas och ruinernas stad. Inte utan anledning.
Senare på kvällen var jag ute på en promenad i stan och fick bland annat den här fina utsikten.
Dagen efter gick jag upp på promenad igen. Det här är Valvgränd. Stan har ju många gränder också.
Detta är kyrkan med många namn. Det är en från början tysk kyrka men är numera Domkyrka men kallas också Mariakyrkan.
På min promenad träffade jag på Britta Lundahl, som var gift med Bengt/Bisse Lundahl. Han var ättad efter samma anfader som vi. Hon står här i deras dotters butik och säljer hennes keramik.
Så till den fantastiska titten hos Doktor Ingemar Engeström, som bodde i huset numera. Huset byggdes ju på medeltiden nån gång och Ingemar Engeström höll på att restaurera hela fastigheten. Här syns en spis, där man kunde elda.
Här ser vi ett rum, som tydligen användes redan. Det är ju modern inredning.
I källaren fanns en ateljé, där hans hustru höll till och gjorde keramik.
Jag kommer ihåg att hon hade gjort keramikplattor till nån kakelugn. Om det var denna kommer jag inte ihåg. 
Det kan också vara till den här kakelugnen.
Hon gjorde i alla fall typiska Gotlandshus, som vi kan se här.
Här är ytterligare ett nästan färdigt rum. Kolla hur tjocka väggarna är.
Man var mycket noggrann med att använda rätt sorts färger. Det var mycket med den här vackra blåa färgen.
Det här är samma rum som det förra.
Huset var ju i flera våningar och så här såg trappan upp till nästa avsats ut. Den är ju inte färdig här.
Jag gillar gamla skraltiga dörrar överallt, så jag fick mitt lystmäte också.
Här var det nästan färdigdukat med kandelabrar och allt. 

Ett kuriosum kan nämnas. Det är nämligen så, att Gustaf den tredjes mördare, Ankarström bodde i huset ett tag i slutet av 1700-talet. Det beskrivs i boken Puktörnet, som Pelle Sollerman har skrivit. Huset ägdes då av Lars Schwan, f.d. postinspektör. Han hade det mellan 1791 och 1792 enligt den ägarförteckning, som jag har skrivit ut.
Boken är intressant att läsa, inte bara för att Ankarström bodde där, utan för hans vistelse på Gotland över huvudtaget.

Det sägs också att det spökade i huset och att det var ett fängelse i källaren. Där var det lågt i taket minsann. 

Det blev ju en hel del, att beskriva första dagen i Visby, så jag tänker sluta här. 


Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla