Nelly.com

onsdag 17 oktober 2012

Ett av våra favoritresemål, Rhodos.

Jag tänkte berätta lite om Rhodos. Det är ett av våra ställen vi helst reser till. Vi brukar resa från Malmö/Sturup med charter. Så vi slipper att boka hotell och flyg var för sig. Första gången jag var på Rhodos var 1981.

Då bodde vi på hotell Constantin, som ligger inte långt från Gamla Stan i Rhodos stad. Bilden är tagen senare på hotellet. Vi trivdes jättebra och hade halvpension med god frukost och så fick vi välja mellan lunch och middag. Maten var god, men vi tyckte om att gå ut och äta någon gång också.
Det blev oftast till ett ställe som hette Partenon. Där utanför stod det en man, som var en slags inkastare. Han bjöd på Ouzo till alla som gick förbi och skålade Yamas själv också. Han blev rätt full själv. Bilden här är från den första gången.

Ägaren har sålt restaurangen sen dess, men har en väsk- och läderbutik nästan på samma ställe. Vi träffade honom där för ett par år sen och då såg han ut så här. Det är mannen till höger. Den andre är Sibbe min Sambo.
Vårt hotell Constantin hade en verklig imponerande reception med stora, höga pelare. Vi hade varit ute på promenad en gång och när vi kom "hem", så behövde jag gå på toan. När jag kom upp därifrån försökte Sibbe gömma sig bakom en av pelarna, men jag lyckades precis få syn på honom. Så jag gick fram till pelaren och skulle slå armarna om pelaren och Sibbe, men bakom pelaren stod det också en stor kaktus. Jag fick plocka kaktustaggar en hel vecka tror jag det var. Bilden har jag lånat från nätet.
               
En annan dag, skulle vi åka ner till Lindos. Sibbe ville att vi skulle hyra varsin Vespa, men jag hade inte ens kört en moppe nån gång. Men han envisades, så vi tog två stycken. När vi skulle köra iväg blev jag av med honom med en gång. Men han hade stannat på en parkering, för att jag skulle få provköra. Jag hade ju inte sett vart han tog vägen, så när jag hörde ett Tarzanvrål, visste jag var han var. Min Vespa hoppade till för varje gång den gick över till en ny växel, så vi bytte.
Så körde vi ut från stan. Han visste vägen eftersom han hade varit där förut, sa han. Men han svängde in fel på en liten gata och när jag kom in där, så visste han redan att det var fel håll. Så han vände på en 5-öring och det skulle jag också göra. Men det kunde jag inte, utan körde rakt in mellan hjulhuset och hjulet på en bil. Då visste jag inte hur jag skulle bära mig åt, utan lyckades gasa längre in istället. Till slut lyckades jag backa i alla fall.

Vi kom aldrig så långt som till Lindos, för Sibbe var rädd för att bensinen inte skulle räcka och han visste inte om det fanns nån bensinmack på vägen. Så var det med den Lindosresan. Men vi hamnade bland annat vid Anthony Quinns bay. Där badade vi och åt vår medhavda matkorg, som vi hade fått på hotellet.
Men vi har varit på Rhodos senare och då tog jag den här bilden från Lindos vita stad, när vi hade tagit en lokalbuss dit.
Lindos är verkligen en vacker stad, men tyvärr, så är det alldeles turistifierat. Man får trängas i gatorna och gränderna.

En annan festlig sak hände på hotellet. När vi kom hem från stan en dag, stod båda hissarna lediga nere i receptionen. Sibbe tyckte att vi skulle ta varsin, för att se vem som kom fortast upp. Sagt och gjort! När jag kom upp fanns det ingen där. Jag öppnade dörren till vårt rum, men där var det tomt också. Han hade tagit fel på våning och satt sig utanför en dörr som motsvarade vår. Då var det en tjej, som öppnade dörren och fick syn på honom. Han fick fart därifrån.


Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

torsdag 11 oktober 2012

Tips om Barcelona.

Nu tänkte jag visa lite bilder från vår resa till Barcelona efter kryssningen i Medelhavet, då jag fyllde 70 år.
 Det här är Calle de Ferran, där vårt hotell låg. Vi bodde på hotell Rialto, som var konstnären Juan Mirós födelsehus. Jag tyckte väldigt mycket om den här vackra gatulyktan.
 Här sitter Sibbe vid fontänen på Plaza Real, där man hade loppmarknad en dag i veckan.
 Här syns hotellet igen. Man ser hotellet bättre här. Gatlyktan finns med här också.
 Nu har vi kommit till Mercat de la Bouqueria, Saluhallen, som ligger vid La Rambla, den kända långa promenadgatan. Här blev det en av fruktavdelningarna.
 Köttdisk en av många.
Här blev det godis i mängder. Det fanns mycket av det också.
 Detta är Klocktornet till Katedralen, som var på gång att bli restaurerad, när vi var där. Så själva Katedralen såg vi inte mycket av.
 Här ser du Väktarna på en innergård till Katedralen. Klassiskt.
Nu har vi kommit till La Sagrada Familia Antonio Gaudis ofullbordade verk. Kyrkan påbörjades 1882 av en arkitekt som hette F. P. de Villar, som så småningom blev osams med kyrkans religiösa, finansiärer, så uppdragen gick vidare till Gaudi, som mer eller mindre har blivit odödlig för sina verk.
 Nu är vi uppe i Sagrada Familia och tittar på utsikten. Vi är alltså 90 meter upp i kyrkan efter att ha åkt hiss i 65 meter och gått resten av vägen.
 Det här tornet såg vi också uppifrån. Det heter Torre Acbar och är ett hus för kontor med mera.
 Så ser vi La Sagrada Familia på avstånd. Det var enda gången jag fick se hela kyrkan utan en massa byggnadsställningar. Visst ser men ett par kranar, men står man närmare ser man inte allt av själva kyrkan. Den är jättestor. Den är fortfarande inte färdigbyggd.
 Nu har vi kommit till byggnaden som kallas för La Pedrera, som betyder Stenbrottet. Man får se tidstypiska inredningar och gå runt och se hur man bodde ståndsmässigt i början på 1900-talet. Här hittade jag den här klockan och den är nästan likadan som en jag har ärvt efter min Mammas Moster, som uppfostrade henne.
Visst är de lika. Denna är alltså min klocka. Tyvärr är den trasig och kan inte lagas. Förr spelade den en Davidspsalm som var så fin.
 Nu är vi på taket av "Stenbrottet". La Pedrera är ju känt för sina annorlunda skorstenar eller snarare luftventiler. Huset heter egentligen Casa Milà.
 Vem kan detta vara??? ;-D
Detta är Casa Milà utifrån. Det är så vackert.
 En annan av dagarna var vi vid Palau de la Música Catalana. Huset har pelare med färgrik mosaik.
 En av gavlarna på Mùsica Catalana. Det är så vackert även inne, men där var det fotoförbud. Själva konsertsalen har en otrolig hängande glaskupol i målat glas som omges av 40 änglar. På dagen går ljuset in i salen genom det röda och orangea glaset och lyser upp salen. Det är otroligt vackert. Vi fick höra på en konsert, där det spelades på orgel. Det var så vackert att jag nästan började gråta.
 Efter det besöket tog vi en taxi till Parque Güell, som också är designat av Gaudi. Här är vi och tittar ut över "hela" Barcelona.
 Den här ödlan finns i en trappa som leder från ingången och uppåt. Den är tillverkad i så kallad Trendcakis. Det vill säga man har kakel i olika färger och slår den i bitar och sammanfogar den i önskat mönster.
Samma här med den här soffan. Den är också tillverkad i trendcakisteknik och sägs vara den längsta soffan i världen. Det gick inte att få med hela soffan i en enda bild.

Vill du se lite mer om vad vi gjorde i Barcelona kan du klicka HÄR. Det är från mitt inlägg i Reseguiden.

Det var allt för den här gången. Hoppas att du har fått lite tips om vad du kan göra i Barcelona! Förutom det jag har visat, så är det en stad med massor av fina butiker. För de unga finns det massor av saker att göra när det gäller nattliga nöjen också. Men det avstod vi ifrån. Vi slutar med en vacker sång om Barcelona, en av mina favoriter.

Freddie Mercury & Montserrat Cabballé.



♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla