Nelly.com

tisdag 25 december 2012

En jul och nyår 1992-1993 på Tenerife.

Jag kan inte hjälpa, men ibland blir jag lite nostalgisk. Så idag tänker jag visa en del bilder och berätta lite om vår resa 1992-1993 till Tenerife och Puerto de la Cruz. Vi bodde på hotell Park Plaza alldeles intill Plaza Charco. Resan gick från Sturup den 20/12 och vi firade både jul och nyår där. På julaftonen följde vi med på Atlasresors "utflykt" till Restaurang Bellman, som också låg vid Plazan inte långt från vårt hotell. Här syns en del av sällskapet, alla var glada och det sjöngs svenska julsånger och snapsvisor. Sibbe hade fått en skjorta i julklapp av mig.
Så här såg det ut på stan, när skolungdomarna sjöng och hade ett julspel på gång.
Här är vi på Restaurang Bellman igen och äter gott. Det blev sjötunga Toute Paris och en flaska vitt vin, Siglo. Här har Sibbe skjortan på sig, som jag faktiskt hade sytt till honom, utan att han hade en aning om den. Utsikten är mot Plaza Charco, som är det stället "alla" samlas på. 
Här syns skjortan ännu bättre.
Nu är det Nyårsafton på Restaurang la Papaya, som redan då och i fortsättningen, har varit vår favorit nere i Puerto. Vi fick varsin Bolsa de Cotillon, det vill säga en påse full med tutor, hattar och annat till nyårsfirandet. 
Till och med personalen klädde ut sig och hade roligt. Killen med glasögonen är son till mannen med nacken mot oss. Sibbe brukade gå till denne, för han var frisör, så vi kände till varandra.
Här ser man frisören närmare. 
En av servitörerna med hög mössa och massvis med ballonger ovanför sig.
Det syns ju att man roade sig ordentligt. Personalen var inte mera nykter än vad gästerna var. Vinet och champagnen serverades i mängder. Maten vi fick var väldigt god. Menyn bestod av Langostinos "Borodin" med Salsa de Melon. Därefter serverades det en soppa, Consomé Reina. Till varmrätt var det Chateaubriand "Non Plus Ultra". Som dessert serverades det Delicias de Media Noche. 
Man bjöd runt på cigarrer också, från Tenerife förstås. Där rullar man cigarrer som är lika fina som de från Kuba.
Klockan 12 fick vi en flaska Cava (Champagne) Castellblanch. Då skålade alla och skrålade och hade kul även utanför restaurangen. Man hade ju fått 12 vindruvor också i påsen. Det var meningen att man skulle äta en druva vid varje tolvslag.
 Vi bodde som sagt på hotell Park Plaza och hade den här utsikten från vår balkong. Om man kikar riktigt ordentligt, så syns det kanske att det ryker längst bort nedanför parkeringen. Där fanns det ett slags elskåp, kanske ett ställverk, som tydligen tog fyr och brann. Spännande att se.
Nu har poliserna kommit också och stängt av gatan. Det blev elavbrott på hotellet, så vi köpte några stearinljus för säkerhets skull. När vi skulle gå ut, fick jag lufttorka håret och sminka mig på balkongen innan det blev mörkt ute också.
Den här kvällen träffade vi på en bekant till mig och hans fästmö. Han var medlem i Helsingborgs Orkesterförening och spelade klarinett. Min man (Död 79) brukade få lektioner av honom. Av hänsyn nämner jag inga namn.
Så här ser det ut vid Strandpromenaden. Där brukar vi alltid promenera.
Här är vi ytterligare en gång på la Papaya. Nu i sällskap av Asta och John från Uppsala, som vi blivit bekanta med här nere. Han var över 80 och hon något under. Ett förtjusande par, som vi hade mycket roligt med. Vi vet med säkerhet att han inte lever längre.
Efter att vi hade ätit mat på la Papaya begav vi oss till Poncho Bar, där de hade två förtjusande musikanter. Den ene liknar en av Bröderna Marx, De brukade göra så, att när det kom nya gäster till baren, gissade de genast, när man fortfarande stod i dörren, varifrån man var. Vi fick höra Kalle på Spången åtskilliga gånger.
Här ser vi Asta och John i full fart att dansa på Poncho bar.
Här dansar han med sin dotter Katarina och vi trodde att hon tog i för mycket i dansen. Vi var ju oroliga att han inte skulle orka med. Men när han sen bjöd upp mig, märkte jag verkligen att det var han som förde.
Här är hela sällskapet på ett annat ställe en kväll. 
Nu är vi och hälsar på vår kompis Brittis från Helsingborg. Hon jobbade då som reseguide nere i Puerto de la Cruz och det här var på hennes hotellrum. Hennes yngre syster har varit chefsreseledare där nere i många år och är gift med en spanjor. (Vi vet ju inte än hur de mår. Får ju ta reda på det innan vi reser ner igen om ett tag.)
När man kommer till Puerto de la Cruz, måste man ta sig till Loro Parque, som betyder Papegojparken. Där finns det mängder av papegojor förstås, men numera även djur av massor av olika slag.
Här ser vi en tiger i parken. Jag kommer ju att visa mycket mera när vi har kommit hem igen. Det var faktiskt 7 år sen vi var där sist, och det ska verkligen bli roligt att komma tillbaka. Vi har varit där tillsammans ungefär 20 gånger förut, men var och en hade varit där innan vi två träffades.
Det är verkligen roligt att få visa bilder från resorna och dela sina minnen. Jag brukar nämligen skriva dagbok på semestrarna och renskriva dem på datorn. Sen skriver jag ut dagböckerna, så man kan komma ihåg vad och var, man har gjort det ena eller det andra.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

måndag 3 december 2012

Så tokigt det kan bli, när man firar sin födelsedag.


För några år sedan skulle min man, Sibbe, fira sin 65-åriga födelsedag. Vi åkte iväg till Puerto de la Cruz på Tenerife, för att fira födelsedagen där. Som ressällskap hade vi med oss vår väninna Kristina.

Han hade räknat ut, att hans födelsedag skulle inträffa på en söndag. På morgonen kom Kristina till frukosten med en ros till Sibbe, men när vi sade, att vi ville bjuda på middag på kvällen, envisades hon med, att hon skulle bjuda på den som födelsedags-present. Vi gav med oss. Visst fick hon bjuda på middagen. På aftonen gick vi ut och satte oss på Café de Paris vid strandpromenaden tillsammans och åt en utsökt middag och hade mycket trevligt även resten av kvällen.
Så här ser det ut i Puertos gator kring jul och nyår.
 Nästa dag var ju måndag och då brukar vi köpa en svensk kvällstidning för att kunna kolla vårt lottoresultat. När vi stod vid tidningsståndet, såg vi både på Aftonbladet och på Expressen, som fanns där, att det stod söndagen den 14 januari på dem. Då sa jag: ”De har ju skrivit fel datum på tidningarna, det var ju den 15de i går”. Så låg det ju faktiskt inte till. Det var på måndagen, som det var den 15de januari år 2001. Där stod vi med lång näsa, men det löste sig med att vi firade hans 65-årsdag en gång till den kvällen också. Då var det vi som stod för fiolerna. Tänk er att vi har haft roligt åt denna felräkning många gånger. Man måste nog kolla med almanackan för att vara säker. Det är knappt att Sibbe syns på bilden, men han sitter till vänster i mörkret.

De här härliga killarna underhöll varje kväll på Hotell Marquezas uteterrass . De hade ett sprudlande humör och tokades med gästerna. Hoppas att de finns kvar som roare, när vi kommer ner till Puerto i februari.

De här två var med från allra första början, när vi kom dit. De var tre killar i orkestern. Men den ene sångaren och musikanten var inte med på den här bilden.
Killen i mitten kom till nåt senare år. Men de var fortfarande lika trevliga och busiga.
Det roliga för nästa resa är, att vi ska bo på just det här hotellet. Det heter ju Marqueza och är Puertos äldsta hotell och byggdes nån gång i mitten av 1700-talet. Det har inte varit med i de svenska reseföretagens utbud tidigare. Men Ving tog med det nästa år.
Den här gången kommer vi att få vara med om Karnevalen där. Det blir andra gången och det är verkligen roligt att övervara den.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

tisdag 27 november 2012

Min andra resa utomlands 1951.

På den tiden bodde min familj i Arboga. Arboga har en stad i Danmark, som heter Ebeltoft, som vänort. Ebeltoft firade 650 år 1951 och då hade städerna skolung-domsutbyte. Jag hade för mig att det var ett jämnt antal hundra år, men Vikipedia säger annorlunda. Vi elever från Arboga fick resa dit med tåg och sen över Göteborg-Fredrikshavn med färja och vidare till Ebeltoft. Efter det följde deras elever till Arboga, förutom min vän Vera, som fick följa med mig till Lerdala en liten by utanför Skövde, eftersom mina föräldrar hade ett sommartorp där.
Det här fotot hade Vera skickat till mig innan resan till Ebeltoft.

Jag fick bo hemma hos min vän Vera i det här huset. Bilden tog jag åtskilliga år senare, när jag och min man och yngste son tog en tur dit. Den är scannad som alla de andra bilderna här.
Här är vi utanför Veras hus. Hon har en liten släkting i knäet. Man hade fullt schå att lära mig att säga rödgröd med flöde. Det är ju röd saftkräm med grädde. Svåruttalat då, men idag när jag bor strax över Öresund, så kan jag faktiskt nästan tala danska.
Vad jag har i händerna kommer jag inte ihåg, men det var nog en liten kisse. Men en sak som jag kommer ihåg var de enorma tjocka duntäckena man hade på sig i sängen. Det var nästan som att bli som Prinsessan på Ärten.
Det var ju ett jubileum och i stan firades det med bland annat den här ryttarparaden, som red precis förbi utanför Veras hus.

Det här var också ett jubileumståg. Vad de skulle föreställa kunde jag inte föreställa mig.
Man hade ett tivoli också och då hade jag träffat den här söte killen, som tydligen blev lite förtjust i mig, så han bjöd på en tur i några hemska slänggungor vid tivolit. Jag trodde att jag skulle trilla av. Han hette Börge kommer jag ihåg.

Vi hade väldigt roligt under vår vistelse där och jag blev bekant med några av Veras vänner, som också hade utbytesungdomar hos sig. Jag kommer ihåg, att en av flickornas Pappa ägde stans biograf. Där fick jag chansen att se min allra första barn-förbjudna film, nämligen Gilda med Rita Hayworth.
Jag kommer också ihåg hur söt den gamla stan var med kullerstensgator överallt. Så har de ju ett av Europas minsta Rådhus också. Den här bilden är just på Rådhuset, tagen när jag var där med man och barn många år senare.
Som jag berättade följde ju Vera med mig hem till sommartorpet. En av dagarna, så cyklade vi en rätt bra väg till Varnhems Klosterkyrka. Inte för att vi egentligen begrep oss på det, men något måste vi ju se oss omkring efter. Här sitter Vera på en bänk utanför kyrkan mitt bland ruinerna efter klostret.
Så var det min tur att bli fotograferad. Vi var aldrig inne i kyrkan utan höll oss ute. Som sagt, så är alla bilderna scannade från mina gamla och slitna fotoalbum, så en del bilder är inte så bra. Hoppas att du kan överse med det.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

tisdag 20 november 2012

Nostalgiresa till Oslo.

Min allra första utlandsresa gjorde jag när jag var 14 år ungefär. Jag var med och spelade fiol i skolan och så var jag med i skolkören också. Då bodde jag i Arboga. Vi skulle åka till Oslo och hålla konsert där. På vägen stannade vi i Arvika och besökte musikskolan i Ingesund. Läs HÄR om den skolan som numera är Musikhögskola. Där fick vi uppträda för eleverna. Både med sång och musik. Tyvärr ägde vi inte nån kamera, som jag kunde använda, så några bilder har jag inte därifrån, tyvärr. Men man kan ju låna på nätet. Bilden kommer från Vikipedia.
   
Efter den upplevelsen, då vi också fick höra deras elever uppträda fortsatte vi till Oslo. Vi reste med en buss och fick ligga över på golvet i gymnastiksalen på en skola. Av de elever från Arboga, som var med var ett syskonpar, som var mycket duktiga i sång. De hette Einarsson i efternamn och den äldsta flickan hette Margareta. Hon blev senare sångerska i Wien, om jag inte har helt fel för mig.

Vi hade en konsert där också och så fick vi se Holmenkollen och Vigelandsparken.
Där fanns det så många vackra statyer, som jag aldrig kommer att glömma. Visserligen har jag varit i Oslo sen, men inte just där. Vi råkade i alla fall vara i Oslo under 17de majfirandet och jag kommer ihåg att det var mäktigt att se alla människor framför slottet. Då fick vi alltså se kungaparet också.

Bilderna har jag lånat på nätet, eftersom jag inte hade några foton efter den resan. Den var i alla fall oförglömlig för mig.

När jag kom hem igen till Arboga, vet jag att jag hade köpt en flaska Coca Cola till min älskade Pappa. Coca Cola fanns inte i Sverige på den tiden. Han blev glad för presenten, men överlämnade den till mig, så jag skulle kunna smaka. Det smakade alldeles förfärligt tyckte jag. Så än i dag efter mer än 60 år, så dricker jag gärna inte av den drycken. Vad jag hade köpt till resten av familjen kommer jag inte ihåg.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla

söndag 11 november 2012

En resa i tid och rum.

Detta bör vara ett av de första bilderna på mig. Det är min Mammas Moster Ella, som håller i mig. Hon var den som uppfostrade min Mamma, eftersom Mamma hade så många syskon och Moster Ella blev änka utan barn. Jag kommer så väl ihåg att jag fick gå mellan hallonbuskarna och äta hur många bär som helst. Men jag blev visst dålig i magen och fick utslag, för det blev nog för många av läckerheterna. Hallon är fortfarande mina favoritbär.
Här sitter jag på pallen i sällskap med grannflickan Kerstin. Det är på gårdsplanen hos Moster Ella vi sitter.
Nu är jag på besök hos min Morbror och Moster i Ängby en förstad till Stockholm. Vi bodde i Traneberg då, Mamma, Pappa och jag.
Så har vi förflyttat oss tillbaka till Moster Ella i Tidavad i Västergötland. Det är fortfarande grannflickan Kerstin och lilla jag, bara lite äldre än tidigare.
Jag beundrade Kerstin mycket och vi var nästan jämt tillsammans. Jag skulle ju göra allt som Kerstin gjorde. Det syns på bilden. Se på den gamla fina gungan i bakgrunden.
Midsommarfirande med Mamma och tant Dagny, min Mosters syster. Den klänningen jag har på mig, fick jag ärva efter en kusin till mig. Sen har faktiskt min Dotter använt den också. Men vad jag kommer ihåg, var hon mycket mindre än vad jag är här. Klänningen passade henne i alla fall.
Det här är mina föräldrar nere i Falsterbo, där Pappa arbetade på Falsterbohus på somrarna. Vi var där, när min syster var lite mer än ett halvt år.
Jag har fått solglasögon och lillasyster ligger i vagnen och solar sig. Hon syns inte så mycket precis.
Vi bodde i ett värdshus och här sitter jag på ett bord i deras trädgård.
Så här fina badhytter stod det på rad utefter badstranden i Falsterbo.
Här kan vi se ungarna på Kinnekullevägen i Traneberg. Jag är femte från höger med rosett i håret, basker på huvudet och stövlar på fossingarna. Jag undrar just hur många av dessa barn som fortfarande finns kvar efter mer än 70 år.
Så ser vi en bild till av ungarna på Kinnekullevägen. Jag står längst bak i raden med en bamserosett i håret, som femte från höger. Framför mig står min lillasyster. Hon räcker mig bara till bröstet, för det är sex år emellan oss två. Det var vanligt på den tiden att det gick fotografer runt och fotade barnen. Det var ju inte så vanligt med kamera hos gemene man på den tiden. Så det var nog en bra inkomst för fotograferna.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla