Agistri 1995.

Den här resan gick till Agistri, då jag skulle fylla 60 år. Det var en lugn och fin liten ö med härliga bad. Vi flög från Köpenhamn till Athen och åkte med en mindre färja som hette Kitsolakis Express. Det här var vår första utsikt mot Agistri och den vackra lilla kyrkan.

Vi bodde på hotel och lägenheter Vasilaras. Värdinnan hette Maria och hon var också den som städade tillsammans med sin Mamma. Hennes Pappa var kock på hotellet. Annars bodde föräldrarna i Athen, men kom till Agistri under turistsäsongen och hjälpte till. Maria var gift, men vad hennes man hette kom vi aldrig underfund med. De hade en dotter, Vasu som troligen var 10 år ungefär. De var alldeles förtjusande allihop och vi mådde jättebra där.

Vi bodde i Scala, som hade den första hamnen på ön och vi trivdes utmärkt bra.

Bara nån dag efter det vi hade kommit dit, tog vi en utflykt till Athen med en jättebra guide, som visade oss stan under bussresan in till Partenon. Här ser vi en fin gubbe vid ingången.

Det här är väl välkänt för alla. Partenon på Acropolisklippan. Vi fick reda på mycket av guiden, men sen fick vi åka ner till själva stan och reda oss själva några timmar innan båten skulle gå tillbaka till Agistri.

Det här är stranden, som fanns inte långt från vårt hotell. Det var fin sand och man städade varje dag, så det var rent och fint. Vattnet var långgrunt och när man kom en bit ut, så simmade det fiskar runt benen på oss. Det var klart och fint i vattnet.

Det här var öns buss, som här står utanför kyrkan, som var så fin. Chauffören städade sin buss så noggrannt sen han hade kört sin runda på ön som verkligen inte var så stor.

Och det här var öns enda taxi på den tiden i alla fall. Vi såg inte till några bilar då, men det kanske har ändrat sig. Agistri var inte så exploaterat på den tiden, men tiden lider och nog har det förändrats i dagens läge. Jag bara gissar.

Vi tog en utflykt till Egina med en liten färja, som gick regelbundet mellan öarna. Det här är kyrkan som ligger i samband med hamnen där.

Vi hyrde varsina vespor och åkte tvärs över ön till en by som heter Limenaria. Limenaria är känt för sina väverskor, som väver typiska grekiska mattor. Här har vi en dam på gång att ordna sin vävstol till nästa matta.

Nu är vi tillbaka till Scala och här kan man se småbåtarna intill stranden. Bara se på sanden så fin den är.

Så här såg vårt hotell Vasilaras ut på den tiden. Idag har jag sett att man har en pool också. Vi reste med Apollo, men de lär inte ha just detta hotellet kvar i sina resor. Jag såg just att de inte ens har resor överhuvudtaget till ön Agistri. Om man vill resa dit, så får det alltså gälla att man bokar flyg och hotell på nätet.

Mamma Maria och dottern Vasu dansar.

Så ser vi även Marias Pappa i dansens virvlar. Han har inte ens slängt kockförklädet. Åh, jag längtar tillbaka dit igen! Det har ju inte blivit av på alla dessa år. Vi har ju flera minnen därifrån, som enbart var angenäma.

Jag har just frågat efter hotellet på nätet och man får riktigt fina betyg. Det är tydligen fortfarande Maria som basar och Dottern Vasu hjälper till. Hennes namn fick jag inte fram. Hoppas att jag kunde locka nån att resa dit. För Scala är verkligen ett lungt och trevligt ställe att resa till om man bara vill koppla av och ha det skönt.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla