Men vi kom iväg mot Berlin så småningom. Men det var bara det att vägskyltarna menade Östberlin. Det fattade vi inte, så det bar bara iväg. På ett ställe fick vi stanna för en lång bilkö. Man hade sänkt bommarna vid en tågövergång och där fick vi vänta länge.
Det tog minst en halvtimma innan bommarna höjdes, när tåget hade kört förbi. Så körde vi förbi ett flygfält tror jag att det var och sen dröjde det inte länge innan vi blev stannade i en vägspärr. Vi fick följa med in i en byggnad och blev bötfällda med en gång. Vi var alltså fortfarande kvar i Östtyskland och det visste vi inte. Det vara att betala böterna på stående fot och vända bilen, köra tillbaka och ta den rätta vägen till gränsövergången. Vad den hette kommer jag inte ihåg efter så många år. Vi hade ingen karta, så vi hade ingen aning om vart vi skulle tagit vägen.
Men vi kom ju så småningom till Västberlin och där tog vi promenader hit och dit. Vi kom bland annat till den enda gränsövergången till öst, Checkpoint Charlie.
Här kunde man bese muséet för dem som hade lyckats att ta sej över till väst. Man kunde titta över till öst från en speciell plats intill.
En dag tog vi en bussresa över till Östberlin och där såg vi verkligt flotta byggnader intill de breda gatorna vi åkte. Men det var bara fasaderna som var till ögonlyst. Baksidorna var rena slummen fick vi reda på.
Så fick vi se en minnesplats för de döda sovjetiska soldater, som hade mist livet vid krigets slutskede.
Jag har gjort ett bildspel, som du kan se om du klickar på bilden här nedan.
Glöm inte min andra blogg: Kärvänligt 2
**********************************************************************************************
Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.
Gilla
4 kommentarer:
Härliga gamla bilder.. Man märker det när man är ute och reser idag jämnförbart mot för att allt går mycket fortare idag. Även vid flygplatserna. Kram
Vad härligt att ha sett Berlin när det var ett Öst och ett Västtyskland!
Jag har inte varit i Berlin ännu, tyvärr! Kram
Tingeling vännen
Hur mår du ikväll
Så härligt väder de är
kram
Tråkigt att höra att Din man gick bort 1979, han var ju bara barnet då!
1979 var det år då jag första gången var i Berlin. Fick en chock på stationen i Öst-Berlin när soldaterna gick med laddade vapen längst tåget, och hundarna som sprang under det. Riktigt otäckt och skrämmande faktiskt!
Skicka en kommentar