En tillbakablick på min och min makes andra resa till Puerto de la Cruz på Tenerife i början på 1970-talet.

På den tiden var vi fortfarande nybörjare på utlandsresor. Men vi bodde i Puerto de la Cruz, som ligger på öns nordsida. Med många resor dit senare, så har jag blivit älskare till den här delen av ön.

Puerto de la Cruz är en gammal stad med mycken historia. Jag har hämtat lite bakgrund hos Travellink, som du kan läsa här nedan.

På 200-talet beboddes Teneriffa av guancher, en folkgrupp som tros ha kommit från Nordafrika. När spanjorerna kom med vapen, mer avancerad teknologi och främmande sjukdomar besegrades guancherna. Ön faller i händerna på spanjorerna 1496. På 1600- och 1700-talet blandas portugiser och kastiljaner med de överlevande guancherna till dagens Teneriffabor. Vin blir största exportvara. Santa Cruz blir öns huvudstad och europeiska handelsmän bosätter sig här.

År 1852 deklareras Kanarieöarna som ett frihandelsområde och handeln med det koloniala Afrika ökar. Ångbåtar tar de första turisterna till Puerto de la Cruz. Kanarieöarna delas i mindre provinser. Direktflyg till Teneriffa börjar gå 1959. Kanarieöarna garanteras autonomitet med egen författning och valda representanter 1983.

Vi hyrde en bil en dag och åkte ner till Los Christianos, som på den tiden inte var så modernt och utbyggt. Där fanns det några hotell, men det vi märkte mest av var hamnen där.

Här sitter min man och myser i hamnen.

Vi hyrde ju en bil skrev jag. Det var den röda du ser här. Det var också den enda som hade fått parkeringsböter. Varför begrep vi inte, för det stod ju flera där. Men eftersom det var en hyrbil, så struntade vi i böterna. Det är ju preskriberat nu. ;-D

I Puerto de la Cruz finns det berömda poolområdet Lago Martianez. Det var ritat av den kände arkitekten César Manriques. Det är saltvattenspooler och vattnet hämtas direkt från Atlanten. Det finns sju olika pooler i området.

Här sitter jag och ska bli serverad grillad kyckling. Inte alla förstås. Men det var rätt festligt, för man hissade upp maten mitt i en öppning i golvet på restaurangen från köket, som låg lägre än själva serveringen.

Efter maten blev det en kopp kaffe. Jag kan berätta att flera år senare brann restaurangen ner helt och hållet. Sen stod det övergivet och ingenting hände på länge. Så rev man det och byggde en galleria i stället.

Vi tog en resa upp till Teide med en taxi en dag. Det blev en heldag. Här sitter jag strax nedanför toppen på Teide och det är ju Spaniens högsta berg på 3178 meter.

                                     

Toppen och bergskedjan är snöbemängda för det allra mesta. Men ibland så töar det bort över bergeskedjan i alla fall.

Här står jag allra högst uppe på berget. Då fick man klättra upp till toppen men det är förbjudet idag. Turisterna har tyvärr tagit med sej stenar därifrån, så berget blev lägre och lägre. Man måste ha specialtillstånd för att få komma högst upp nu.

Så var det min mans tur att stå allra högst uppe. Det finns alltså ett kors där, som betecknar den största höjden.

Nu sitter jag en bit nedanför toppen. Jag har en bit svavel i handen. Det doftade svavel hela vägen, för Teide är en vulkan, men den har inte varit igång sen mycket länge.

Här sitter maken i snön och solskenet. Vill du läsa mer om Teide kan du gå in här. Klicka på bilden, så kommer du till Vikipedia.

Man kommer upp till toppen med den här kabinbanan. Lite hissnande förstås. Men jag brukar inte lida av höjdrädsla.

Så kan du se hur högt och långt den går.

Här står jag med vår brasilianske chaufför, som körde oss runt hela dagen.

Så kan du se hur det ser ut på Las Cañadas, som platån på höglandet heter. Det är torr växtlighet mest Teideginsten, som är speciell där. Platån är helt enkelt den gamla kratern.

Så blev det en bild till på platån. Om du kollar på bilden, så står det faktiskt ett djur i mitten. Det är kanske inte så lätt att se, för bilderna är ju gamla och scannade. Men jag lyckades inte zooma in och göra bilden skarpare. Filmen Apornas planet är inspelad här uppe i Las Cañadas.

Nu är vi på väg ner från Teide igen. Det här är en naturlig bildning i berget, som kallas La Marguerita de la Piedra. Om stavningen är rätt kan jag inte säga. Har sökt förgäves på Google. Man menar att den liknar en prästkrage, som vi säger.

På sluttningarna växer en speciell kanarisk tallsort som kallas för Pinus canariensis. Kanarietallens långa, mjuka barr, som kan bli 20 – 30 cm långa och sittande tre tillsammans, användes förr bl a som stötskydd vid packning av bananer. Vid dimma kondenseras vatten på de långa barren och droppar ner på marken, vilket medför att tallskogen är mycket betydelsefull för vattenhushållningen på Teneriffa. Stora delar av de ursprungliga tallskogarna har avverkats för att ge ved, virke etc.Källa: Club Escandinavo Sur.

När vi var här, så odlade man fortfarande bananer inom och utanför själva stan. Där detta fotot togs finns idag en stor bebyggelse med fina dyra vackra villor. Men det finns fortfarande något som heter El Bananera, där man visar hur bananerna utvecklas och man har även en hel del andra växter där.

Min man var fotbollstokig och då var det ju klart att vi skulle gå på en match på El Peñon. Det var fortfarande grusplan på den tiden, men den har bytts ut mot konstgräs.

 Här syns målet och det blev också målet för den här resan till Puerto de la Cruz på Tenerife.

Glöm inte min andra blogg. Den kan du hitta här.

********************************************************************************************

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad.

 Gilla