En resa i tid och rum.

Detta bör vara ett av de första bilderna på mig. Det är min Mammas Moster Ella, som håller i mig. Hon var den som uppfostrade min Mamma, eftersom Mamma hade så många syskon och Moster Ella blev änka utan barn. Jag kommer så väl ihåg att jag fick gå mellan hallonbuskarna och äta hur många bär som helst. Men jag blev visst dålig i magen och fick utslag, för det blev nog för många av läckerheterna. Hallon är fortfarande mina favoritbär.

Här sitter jag på pallen i sällskap med grannflickan Kerstin. Det är på gårdsplanen hos Moster Ella vi sitter.

Nu är jag på besök hos min Morbror och Moster i Ängby en förstad till Stockholm. Vi bodde i Traneberg då, Mamma, Pappa och jag.

Så har vi förflyttat oss tillbaka till Moster Ella i Tidavad i Västergötland. Det är fortfarande grannflickan Kerstin och lilla jag, bara lite äldre än tidigare.

Jag beundrade Kerstin mycket och vi var nästan jämt tillsammans. Jag skulle ju göra allt som Kerstin gjorde. Det syns på bilden. Se på den gamla fina gungan i bakgrunden.

Midsommarfirande med Mamma och tant Dagny, min Mosters syster. Den klänningen jag har på mig, fick jag ärva efter en kusin till mig. Sen har faktiskt min Dotter använt den också. Men vad jag kommer ihåg, var hon mycket mindre än vad jag är här. Klänningen passade henne i alla fall.

Det här är mina föräldrar nere i Falsterbo, där Pappa arbetade på Falsterbohus på somrarna. Vi var där, när min syster var lite mer än ett halvt år.

Jag har fått solglasögon och lillasyster ligger i vagnen och solar sig. Hon syns inte så mycket precis.

Vi bodde i ett värdshus och här sitter jag på ett bord i deras trädgård.

Så här fina badhytter stod det på rad utefter badstranden i Falsterbo.

Här kan vi se ungarna på Kinnekullevägen i Traneberg. Jag är femte från höger med rosett i håret, basker på huvudet och stövlar på fossingarna. Jag undrar just hur många av dessa barn som fortfarande finns kvar efter mer än 70 år.

Så ser vi en bild till av ungarna på Kinnekullevägen. Jag står längst bak i raden med en bamserosett i håret, som femte från höger. Framför mig står min lillasyster. Hon räcker mig bara till bröstet, för det är sex år emellan oss två. Det var vanligt på den tiden att det gick fotografer runt och fotade barnen. Det var ju inte så vanligt med kamera hos gemene man på den tiden. Så det var nog en bra inkomst för fotograferna.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla