Min andra resa utomlands 1951.

På den tiden bodde min familj i Arboga. Arboga har en stad i Danmark, som heter Ebeltoft, som vänort. Ebeltoft firade 650 år 1951 och då hade städerna skolung-domsutbyte. Jag hade för mig att det var ett jämnt antal hundra år, men Vikipedia säger annorlunda. Vi elever från Arboga fick resa dit med tåg och sen över Göteborg-Fredrikshavn med färja och vidare till Ebeltoft. Efter det följde deras elever till Arboga, förutom min vän Vera, som fick följa med mig till Lerdala en liten by utanför Skövde, eftersom mina föräldrar hade ett sommartorp där.

Det här fotot hade Vera skickat till mig innan resan till Ebeltoft.

Jag fick bo hemma hos min vän Vera i det här huset. Bilden tog jag åtskilliga år senare, när jag och min man och yngste son tog en tur dit. Den är scannad som alla de andra bilderna här.

Här är vi utanför Veras hus. Hon har en liten släkting i knäet. Man hade fullt schå att lära mig att säga rödgröd med flöde. Det är ju röd saftkräm med grädde. Svåruttalat då, men idag när jag bor strax över Öresund, så kan jag faktiskt nästan tala danska.

Vad jag har i händerna kommer jag inte ihåg, men det var nog en liten kisse. Men en sak som jag kommer ihåg var de enorma tjocka duntäckena man hade på sig i sängen. Det var nästan som att bli som Prinsessan på Ärten.

Det var ju ett jubileum och i stan firades det med bland annat den här ryttarparaden, som red precis förbi utanför Veras hus.

Det här var också ett jubileumståg. Vad de skulle föreställa kunde jag inte föreställa mig.

Man hade ett tivoli också och då hade jag träffat den här söte killen, som tydligen blev lite förtjust i mig, så han bjöd på en tur i några hemska slänggungor vid tivolit. Jag trodde att jag skulle trilla av. Han hette Börge kommer jag ihåg.

Vi hade väldigt roligt under vår vistelse där och jag blev bekant med några av Veras vänner, som också hade utbytesungdomar hos sig. Jag kommer ihåg, att en av flickornas Pappa ägde stans biograf. Där fick jag chansen att se min allra första barn-förbjudna film, nämligen Gilda med Rita Hayworth.

Jag kommer också ihåg hur söt den gamla stan var med kullerstensgator överallt. Så har de ju ett av Europas minsta Rådhus också. Den här bilden är just på Rådhuset, tagen när jag var där med man och barn många år senare.

Som jag berättade följde ju Vera med mig hem till sommartorpet. En av dagarna, så cyklade vi en rätt bra väg till Varnhems Klosterkyrka. Inte för att vi egentligen begrep oss på det, men något måste vi ju se oss omkring efter. Här sitter Vera på en bänk utanför kyrkan mitt bland ruinerna efter klostret.

Så var det min tur att bli fotograferad. Vi var aldrig inne i kyrkan utan höll oss ute. Som sagt, så är alla bilderna scannade från mina gamla och slitna fotoalbum, så en del bilder är inte så bra. Hoppas att du kan överse med det.

Välkommen till min sida. Skriv gärna en kommentar så blir jag så glad. Gilla