Höganäs och Pålsjö skog.

Så här ser den berömda björken ut nu. Den är ju nästa helt utslagen.

På förmiddagen hade vi några ärenden och när de var gjorda så åkte vi till Höganäs. Där finns det en skobutik och en herraffär, som vi brukar handla i. Skobutiken kom först, men det fanns ingenting att inhandla för oss idag.
Sen gick vi till herraffären, men det stod en lapp i fönstret: Kommer strax! Så vi bestämde oss för att besöka en dambutik, där vi faktiskt inte hade varit i förut, för att fördriva tiden.
Vi emottogs av en vacker kvinna, som var iförd den allra mest bedårande vackra blus jag har sett. Jag sa till henne att blusen var så fin. Det fanns bara en till och det var i min storlek. Till och med Sibbelin hejade på mej att prova den, trots att jag tyckte att den var alldeles för dyr. Den var dyyyyyyr kan jag lova. Jovisst kunde jag väl prova den. Den satt nästan som sydd till mej och passade perfekt.

Bilden är tagen hemma på min antika provdocka.
Ja, där ser du. Jag köpte den trots priset. Den är bara så underbar i vår smak. Och jag tänker inte att berätta hur mycket den kostade, mer än att det är den dyraste blusen jag har köpt i hela mitt liv.
I herraffären blev det ingenting inhandlat, utan vi tog vägen hemåt. Vi hamnade i Pålsjö skog som står så vacker så här på våren. 

Det här kallas för Pålsjöpaviljongen. Man har ett våffelkafé där och det är mycket omtyckt. Man kan gå eller jogga igenom Pålsjö skog eller komma med bil dit och ta sej en koppkaffe med våfflor eller annat.
Förr vet jag så hade man Midsommarfirande där och serverade sill och potatis. Faktum är att jag inte vet om man har nåt sånt firande längre. 

Så här fint ser det ut i bokskogen, när löven precis har slagit ut lite.
Vi satte oss under taket i paviljongen, för vi kände några regndroppar komma och beställde varsin kopp kaffe och varsin kanelsnäcka. Det var lagom tid och det smakade jättegott 

Här ser du ett ungt par på promenad i skogen. Det finns många leder genom den.
När vi tog bilen för att köra hem fick jag Sibbelin att stanna, så jag kunde ta ett par foton på vitsipporna, som är så berömda just här. 

När jag kom till Helsingborg 1953, så var vi här i skogen den 12 april. Man ville visa mej hur vackert det var med vitsipporna. Betänk datumet det året! Då var de nämligen i full blom redan. Jag hade aldrig sett så mycket vitsippor på en enda gång. Vi plockade jättebuketter liksom alla andra.

Här blev det en närbild. Så småningomblev man tvungen att förbjuda plockningen, för vitsipporna var på väg att utrotas i Pålsjö skog. Men numera ser det ut som om dom har återhämtat sej.

Dagens Citat: Vad frost är för blommorna,
det är själviskhet för vänskap.
M. Tupper.