Jag har ju berättat om att vi brukar passa barnbarnets Berner Sennen, vid namn Noack. Ibland tänker jag också på min äldste sons hund en Beagle. Den hette Karr.
Här ligger han och myser i vår gräsmatta, när han var på besök hos oss med husse och hans båda barn. En beagle är ju en jakthund och Karr var en duktig sådan. Husse var mycket intresserad av jakt. Ibland hände det sej, att jag hälsade på hos dem i Älmhult, där de bodde. Här är en bild därifrån.
.jpg)
Som många hundar tillbringar han den mesta av dagen inomhus vilandes. Det såg så härligt ut.
Så hände det sig också att jag var hos dem, när husse skulle resa bort i något ärende. Då körde jag hem till dom och passade både barnbarnen och Karr.
Klart är ju också att de hälsade på hos oss i Sibbelins stuga på landet. Här sover de båda middag i soffan. Det härligaste minnet av honom är i alla fall den här bilden.
.jpg)
Han sover här med nosen inne i Sibbelins sko.
Tyvärr blev han inte så gammal. Husse var ute med honom på jakt. Det var på vintern och frysgrader. Karr försvann och husse letade och letade. Men han hade en särskild sak, ungefär som en GPS kan jag tänka mej. Han sökte med den och hittade sin vovve drunknad i ett dike. Karr hade gått ner sig genom isen.
Det är en av orsakerna till, att jag inte vill ha några husdjur. Man blir ju så förtvivlad, när man måste säga adjö för gott. Blir det sen genom en olycka, är det ju ännu värre. Men jag är ändå glad att vi har Noack att ta hand om, men utan att ha ansvaret för honom. Därför bävar jag ändå, när den dagen kommer för honom också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar