Lite roligare idag.

Gårdagens sista inlägg var väl inte så kul precis. Så nu tänker jag berätta lite om barn.

Min äldste var inte så gammal, kanske tre år och satt vid matbordet och såg rakt ut i luften, som om han funderade på något. Då frågade Pappa: "Vad tänker du på?" Då kom omedelbart svaret: "Amerika". Vi undrade ju hur han kunde komma på just det svaret. Vi visste ju inte ens att han hade hört talas om Amerika. Detta var före TVns tid.

Min yngste, som var sist i barnaskaran på tre. Han skulle få en cykel, men den var inte ny. Hans replik blev: "Varför får jag alltid begamlade saker?"

Så tänker jag sno ett par grejor från Mark Lewengoods och Unni Lindells bok Gud som haver barnen kär. Har du någon ull?

För att komma till utlandet tar man till vänster vid affären, så kör man rakt fram en bit innan man tar till höger. Då är man i utlandet, men man riskerar att hamna i Norge.

Drottningen är kungens fru. Drottningar ska vara vackra. De som är dumma kan inte bli drottningar. Men kanske kan de bli lärare.

När jag själv var liten, så önskade jag mig en lillasyster. Jag hade varit sjuk länge i TBC, så några fler barn fick det inte bli förrän jag var friskförklarad vid 6 års ålder.

Då var det ju Storken som skulle komma med bebisarna, så jag blev tillsagd, att lägga en sockerbit i fönstret. Jag gjorde ju det, men såg faktiskt att min Mamma plockade bort sockerbiten själv. Det hände någon gång till, men plötsligt var sockerbiten borta.

Det dröjde inte länge till innan Mamma kom hem med en liten bebisflicka. När Mamma kom innanför dörren, så sa jag: "Sätt ner henne då, så jag får leka med henne!" Det är tack vare min lillasyster som jag heter Gilla, därför hon inte kunde säga mitt riktiga namn, när hon blev lite större.