Kall lördagsmorgon.

I morse klockan 7 väcktes jag av att Noack studsade ner med sitt huvud alldeles intill mej. Jag bara klappade honom lite på huvudet och han gick in i rummet och la sej igen. Sibbelin var redan vaken och satt och läste tidningen.

 Bilden är från förra året, när han lekte i snö också.

Det var som om Noack visste, att Sibbelin inte kunde gå ut med honom, för han kom tillbaka till mej och puffade med huvudet i sängen, som om han ville säga: Somna inte igen! Då blev jag ju tvungen, att gå upp och klä mej, så vi kunde gå ut. Vädret var jättefint, klar himmel, snön låg kvar, ingen blåst och 9 grader kallt. Alltså ett superfint väder, trots att jag säger att jag inte gillar vädret här på vintern.

Vi kom ut, han gjorde vad han skulle vid sitt vanliga träd. Han fick gå lös och sprang i förväg fram till en liten gräsmatta, där han brukar göra det stora. Och det gjorde han meddetsamma. Det var skönt ändå att gå hem med en gång, för jag var dåligt vaken. När jag kom upp i lägenheten klädde jag av mej med en gång och dök i sängen igen och läste tidningen tills Sibbelin hade ordnat frukosten.

Så småningom ringde Matte och sa att Husse skulle komma att hämta älsklingen. Det var första gången, för det brukar alltid vara Matte annars, eftersom Husse inte jobbar så mycket i stan. Då var det spännande att se hur Noack skulle bete sig. Jag spände på honom den reflekterande selen och Noack blev glad och satte sej innanför dörren och väntade att jag skulle gå ut med honom igen.

Det här är också en bild från förra året.

Men, när jag inte klädde mej, satte han sej framför dörren och väntade. När så Husse kom blev han jätteglad, men inte lika tokig, som när Matte kommer. Vi brukar gå ut på vår balkong och vinka adjö till honom, men vi glömde det. Då hörde jag plötsligt hans skall utifrån gatan. Jag gick ut och där satt han och glodde upp till vår fjärdevåning och när han såg mej gav han upp ett skall igen och så vände han sej om och började gå ordentligt med Husse.

Så här ligger han så fint i hallen hos oss och väntar på hämtning. Men nu, när det är blött och dant har vi ett gammalt lakan över mattan.

---

---