Idag försökte jag vara glad.

Jag hade bestämt mig, när vi skulle gå ut på stan idag, att försöka se folk i ögonen och le.

Varför? Jo, mina anletsdrag har dragit sig nedåt , så jag ser lätt bister ut nuförtiden, när jag inte tänker mig för. Det är ju ett problem med hela kroppen. Den har dragit sig nedåt på grund av jordens dragningskraft under årens lopp. Jag är absolut inte ledsen, men ser kanske ut som om jag vore det. Därför ville jag le mot folk. Det gjorde susen, för jag fick många leenden tillbaka.  

Men det kändes i käkarna till slut, så jag glömde nog bort det ibland. Kan man vara som en ängel för andra ibland och sprida lite glädje, tycker jag det är bra.

Annars var det så, när vi var på släktmöte i Stockholm i våras, så klagade mitt ena barnbarn, att jag bara gapskrattade så fort hon skulle ta ett foto.

Hej då och ha det.