Nu är det verkligen kallt.

Nu har vintern kommit på allvar till Skåne också. I Helsingborg hade vi 6 minusgrader, när jag kollade termometern. Det har snöat ännu mer under natten och den ligger kvar. Jag vaknade ordentligt tidigt i morse och kunde inte somna om, för plogbilarna höll på ordentligt och plogade bort snön. Så nu är jag lite däven.

Jag ska rasta Noack i eftermiddag. Hans Matte är orolig, för att jag ska gå ut med honom, för det är halt under snön säger hon. Sibbelin vågar ju överhuvud taget inte gå ut idag för sitt knä.

Hon har i minne, att jag föll och bröt foten för lite mer än 3 år sen, då vi var ute med Noack. Vi gick igenom ett skogsparti och han fick syn på nåt i en buske ungefär 5 meter från oss. Det var jag som höll i kopplet, så jag släppte det meddetsamma. Han är ju en draghund och mycket stark.

Då hojtade jag till Sibbelin, som gick cirka 10 meter före, att han skulle ta honom. Men han hörde inget, så jag skulle springa in och ta Noack, men snubblade på en rot, som var 10 centimeter hög och 5 centimeter rund. Där låg jag med foten helt av och den låg i vinkel. Foten var alltså av vid ankeln.

Det blev operation och gipsning. Jag fick ha gipset i 6 veckor, så jag kunde inte gå ut utan att åka rullstol. Inomhus fick jag gå med en gåstol och kunde inte ens ta min mat.

Tur att jag har Sibbelin, som både lagar mat och diskar. Han till och med lade upp maten till mej, för vi sitter inte i köket och äter. Vad vore jag utan honom?

Min egen ängel Sibbelin.