Bus i skolan.

Anniepie gav mej inspiration idag om ett ämne, som aldrig blir omodernt. Nämnligen: Hur är eleverna när de börjar bli skoltrötta? Jag har ju tidigare låtit min Farfars Farbror Calle beskriva vad som skedde i Visby under helgerna i Visby på 1840 och -50talen. Nu tänker jag låta honom berätta hur de var i skolan under en lektion. Detta skedde den 28 november 1850, då Calle var 17 år gammal.

Idag höllo vi, Nedre Circeln, ett dugligt spektakel för Gubben och Iwan, våra båda driftkuckor.

Gubben = Läraren i Theologie & Kyrkohistora. Mag. J.N. Enequist. Iwan = Conrectorn och Läraren i Lefvande Språk härstädes J.E Lyth. (Avskrift och min anmärkning).

Wi sprang upp i tornet när klockan ej war mer än tre quart och vi ringer 10 slag. Nu trodde både Gubben och Iwan, hvilka båda skulle läsa denna timme att klockan werkligen war 10, hvarför de skyndade sig ner på Gymnasium - hvarifrån de måste snöpligen wända tillbaka - tills stadsklockorna slogo 10, då de kommo tillbaka.

När Gubben nu kom in på vår lokal, der han skulle läsa,  voro wi försvunna (Wi hade gömt oss uppe i tornet). Gubben anade kanske att vi voro deruppe, men han vågade sig ej dit. Klockan slog ett quart till elfwa, hon slog half, men likväl satt Gubben quar och wäntade.

Slutligen kunde wi ej hålla oss längre, utan började att hoppa, för att förarga Iwan som läste på Öfvre cirkeln, hvilken låg precis midt under. Wi hamrade, wi klämtade med klockan, och skyndade derpå nerför torntrapporna in på loftet och började der hålla det förfärligaste oväsen.

Nu hörde vi att Iwan skyndade ut från den öfvre in till vår Circel, tog Gubben med sig och skyndade uppför trapporna till tornet. Medan de båda narrar ilade dit upp. (Gubben var ovanligt snabb i sina rörelser, förmodligen emedan Iwan piggat upp honom), hoppade vi allesamman ner på Gymnasiigården genom en öppen glugg, och sprungo den vanliga vägen upp på Circeln.

När nu Gubben och Iwan kommo tillbaka med andan i halsen och med sina ursinniga och gäckade ansikten och funno oss inne på Circeln sittande still och beskedliga, kunde wi ej afhålla från ett väldigt gapskratt, hvilket besvarades av Circeln midt emot.

Båda Lärarne hotade oss med reglering, med afbön, nedsatt betyg och mera dylikt, åt hvilket allt vi endast skrattade. Det må gå hur det vill, emellertid hade vi en rolig stund dernere.

Calle var en duktig tecknare och fick ta teckningslektioner. Den här bilden har han ritat och jag är glad att jag har den i min ägo.

Familjen Lindström bodde i det vita huset till vänster i bild. Man ser bara kortänden på det. Byggnaderna mitt emot är rivna numera förutom ruinerna efter Sankt Drottens Kyrka.  Familjen bestod av Pappa Gustaf och Mamma Chatarina samt deras elva barn.

Dagens Citat:

Vilket barn som helst kan älska som en dåre, men att hata min vän, är en konst.

Ogden Nash.