Min Nyårshälsning för 2010.

Min Farfars Farfar hette Gustaf Lindström och var Kunglig Befallningsman i Visby. Han gifte sig med Chatarina Chasseur och med henne hade han 12 barn. Ett av dessa barn föddes den 6 juni 1843. Gustaf Lindström skrev i sin bibel vid dennes födelse: Den 6 juni 1843 blef min Hustru med Guds hjelp förlöst från en wälskapad Son, som i dopet kallades Carl Silvius.

Jag äger tre av Calles dagböcker, som han började skriva vid 14 års ålder. Han dog tyvärr redan som 19-åring. Jag hade tänkt mig följa året med lite av vad Calle skrev om vid olika högtider. Ingen "översättning" från gammalsvenskan följer. Teckningarna är från Visby och dem har Calle ritat. 

Den 1 Januari 1848.

Ett år har flytt, ett nytt inträder det 1848-de efter vår Herres Jesu Christii födelse. Må lycka och framgång öfverallt följa i dess spår.

Der råder en sed i Sverige och kanske äfven i flera länder, att gå kring till alla bekanta och önska, såsom det heter "Godt, nytt år". Många anse denna sed narraktig, andra åter icke narraktig. Jag för min lilla person  är af de förres tankar. Ty hvad tjenar detta fjesk till, ett godt nytt år kommer nog, ifall det är vår Herres vilja, vår önskan förutan. Men efter den dumma seden rår, så måste det så vara. De icke fleste, men klokaste hålla sig vanligtvis hemma. Men det finnas åter de, som anse det narraktigt, men dock äro tvungne, såsom t. ex. Embetsmänner, som skola upvakta Landshöfdingen, Biskopen och hvad de allesamman heta. Andra åter skicka visitkort i stället för att gå sjelfve. Men tyvärr, de fleste springa iväg likt galningar och önska. De spöka ut i de grannaste kläder, men Gud vet hvad därunder döljes. Nog af, hela stan hvimlade af sådana narrar. Allt detta midt under Gudtjensten.

På eftermiddagen sysselsatte jag mig med än att läsa än att leka m.m. På förmiddagen yrade och snögade det litet. På eftermiddagen upphörde detta.

Detta tänkte jag, skulle vara min nyårshälsning för 2010. Gott Nytt År!