Kulturskymning i Helsingborg

Det skymmer på Stadsteatern i Helsingborg som säger upp personal. Kan man inte kalla det för kulturskymning? Bilden lånad från Helsingborgs Dagblad. Fotograf Kalle Lind.

Men det kan man väl inte säga om det här? Det ska bli spännande att få se resultatet av de här undersökningarna. Bilden lånad från Helsingborgs Dagblad.

Så till dagens små händelser. Vi har haft ett synnerligen grått och tråkigt väder idag med ungefär noll grader. Det innebär ju töväder och obekväma och hala gångstigar. Sibbelin vågade inte följa med mej och Noack för detsamma. Vi två hade det trevligt i alla fall.

Den här bilden var målad på Kulla Gågatan tidigare. Tråkigt att den är borta, men jag ville visa den i alla fall, fastän den inte är dagsfärsk.

Mitt på dan gick vi ut och efter att han hade fått skutta omkring utan kopplet på, så fick jag syn på ett par damer med tre hundar. Då var det dags att koppla älsklingen för säkerhets skull. När vi möttes var alla vovvarna jätteglada och trivdes med att få snacka med varandra. Noack hade redan från början lagt sej på magen med nosen i marken för att markera att han var varken stor eller farlig. Det slutade med att damerna och jag snackade om semestrar, eftersom jag berättade att Noack inte var min. Hans Matte är ju i Thailand den här veckan ut också. Nej, se Thailand var vi helt överens om, att dit ville vi inte åka. Sen skiljdes vi åt och jag fortsatte med Noack. Han är ju både draghund, vakthund och vallhund. Därför bilden här nere.

Då träffade vi på en gammal dam med rollator, som kände igen oss och kom ihåg att han inte var min. Vi gick upp i Mattes lägenhet med ett par brev, hon hade fått och gick sen hemåt. På vägen mötte vi en liten kille, som frågade om han fick lov att klappa Noack. Jo visst fick han det, för Noack är ju så social och vill hälsa på alla. Vistod och pratade en bra stund också. Han ville så gärna ha en hund, men eftersom han redan hade en katt, så gick ju inte det. Jag hade ingen bättre illustration.

Han berättade att katten kände igen doften av hans Mormor. så när han hade varit hemma hos henne, hade han satt på sej av hennes luktegoa. Katten sniffade och kände inte riktigt igen honom. Jag frågade hur gammal han var: 10 år. Det var just så gammal jag trodde att han var, men han var lite försigkommen efter vad jag tyckte. Sen var vi snart hemma och fick så småningom mat båda två av Sibbelin.