Hej, Jag heter Noack.

Min Matte heter J. Hon är mycket söt och snäll mot mej. Men hon jobbar ibland på kvällarna, så då har jag en extra Matte och Husse. Extramatte heter Gilla och Extrahusse heter Morfar. Det är vad Gilla säger i alla fall, när vi är ute och går. Var är Morfar nånstans? säjer hon. Jag blir så glad när dom kommer och hämtar mej och då svansar jag och skrattar, ser det ut som. Vi brukar gå ut på gatan och då kissar jag säkert en liter. Hur jag vet det? Jo det säger dom båda två. När vi har gått ett tag, så bajsar jag också. Det är Gilla som plockar upp efter mej och kastar. Jag tycker att det är så roligt att nosa i buskarna. Dom säger att jag läser tidningen. Så sant så sant.

Vi går olika rundor, men den som är vanligast är den som går runt kvarteret, där Medicinfabriken ligger. Det blir en bra promenad för oss alla tre. där finns det mycket gott att lukta på. Morfar luktar speciellt. Han har alltid nåt gott i sin ena ficka. Jag brukar nosa på honom där. Om han stoppar handen i fickan, så vet jag att nåt är på gång. Då svansar jag mycket kring honom. Ibland går jag ett helt varv omkring honom, så mitt koppel fastnar och Gilla får jobb att lösgöra mej.

När Morfar säger "Sitt", så brukar jag sätta mej ner och då får jag en halv köttbulle av honom. så säger han tack och tar min ena tass. Snart ska jag komma ihåg att räcka upp tassen till honom. Jag är bara sex månader gammal, men rätt stor. Jag väger nog trettio kilo, vet inte riktigt vad det är, men dom säger att jag ska bli ungefär sextio kilo tung. Hur vet jag det? Jo, jag är en Berner Sennenhund och de kommer att väga så mycket.

Ibland ger Morfar en köttbulle till Gilla också, så hon kan ge den till mej. Det är för att jag ska tycka om dom lika mycket. Hon säger också "Sitt" och så gör jag det. Jag är visst rätt stark, för när jag får fnatt och börjar springa efter Morfar, så kan Gilla nästan inte hålla mej, hon får springa fort, men orkar inte så mycket. Jag tycker att det är roligt att busa lite.

Morfar och Gilla brukar busa med mej, när vi går hem. Vid Medicinfabriken finns det en häck. Gilla går på ena sidan och Morfar på den andra. Men jag har allt kommit på att dom skojar med mej, för jag ser Morfars ben genom häcken. Så när Gilla och jag är nästan framme vid slutet, rusar jag fort som bara den runt häcken och drar iväg med Gilla tills vi kommer fram till Morfar. Han går inte lika fort som vi, för han har ont i ett knä. Som tur är, så har inte Gilla det, så jag får ha lite extra roligt. När vi är nästan hemma, så kissar jag en gång till för säkerhets skull. Jag är en pojke, men har inte lärt mej att lyfta på benet. Det tänker jag lära mej så småningom.

Ibland träffar vi andra vovvar också och då viftar vi på svansen. Det är så roligt att träffa kompisar. Både Morfar och Gilla kelar jättemycket med mej, fär dom tycker att jag är jättego´. När vi har kommit hem och dom går ifrån mej, så stannar jag kvar i vår hall och tittar långt på dom, men jag vet ju att dom kommer tillbaka. Gilla brukar pussa i luften, så blir jag inte så lessen alls.

PS. Första gången Morfar och Gilla såg mej, så var jag mycket mindre. Dom sa att jag liknade en liten söt björnunge. En dag hade Morfar köpt torkade grisöron till mej. Jag luktade på påsen och visste med en gång att jag skulle tycka om dom. Jag fick ett grisöra och gick med det i munnen och såg jättemallig ut. DS.

Det är Gilla, som har hjälpt mej att skriva detta.

(Det här skrev jag för ett par år sen. Fotona stämmer inte riktigt till hans ålder ibland.)