I går kväll bestämde vi oss för att Noack inte skulle få sova i vårt sovrum längre. Han brukar ligga vid fotändan på sängen (på golvet alltså). Det är rätt smalt, så när han sover sin allra djupaste sömn på rygg, så rispar han med klorna på tapeten. Vi satte alltså en stol i vägen, så han inte kunde komma förbi. Det finns en öppen yta bredvid min sängplats, så där kunde han få plats ändå.
.gif)
Han gick som vanligt in och glodde då på det nya hindret och gick in i vardagsrummet och la sej där. Sibbelin är tidigare till sängs, än vad jag är, så när jag gick och la mej kom Noack in och la sej på golvet ett tag. Jag läste lite och släckte sen. Noack var alldeles ifrån sej, för han travade fram och tillbaka och flämtade hela tiden. Så jag kunde inte somna förrän efter lång tid.
Tidigt på morgonen vid fem var det samma visa, så jag kunde inte sova. Han kom och la sin nos intill mej och suckade. Det var bara att stiga upp och gå ut med honom. Då var det - 10 grader. Snön gnistrade och knarrade, när vi gick. Korvkiosken klarades av galant och vi gick uppför en cykel- och gångstig, för han hade inte gjort allt vad han skulle än. Efter ett tag började han halta på höger bakben. Så jag blev riktigt orolig för honom. Plötsligt kände jag att jag behövde, så jag vände hemåt. Han la sej i snön och vägrade ett tag att följa med mej. Men plötsligt kom han galopperande ifatt. Sen började han att gå på bara tre ben. Det berodde nog inte på kylan utan på det salta underlaget. Stackars Noack!
.jpg)
Här trivs han i alla fall.
De här hade trivts i kylan vi har.
.gif){kind=small}
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar